I huvudet på konstnären

På Dagens Nyheter fick i början av 1960-talet en nyanställd medarbetare
en introduktion; Träffa högsta ansvariga, även på den administrativa sidan, och jag sitter och bläddrar i boken "Huset som aldrig sover", "Skrivregler i Dagens Nyheter". Och så vidare.Korrekturet var på sätt och vis skrivandets hjärta. Där fanns litterär bildning och - lika viktigt - ett brinnande intresse av att läsaren skulle kunna läsa a l l t utan att stöta på oreda och satsbildningar som tog bort både rytmer och förståelse.
En enda DN var en bok! Dag ut och dag in.
Sedan kom datorernas - i DN:s fall eter otaliga provkörningar. tester, spacialgrupper
o s v - over take; Nu läser datorna av texterna då de knackas ned.
Inom de fria konsterna spelar utbildningen en roll som riktkarl/kvinna.
Jag vet inte hur konstkritiken exakt är sammansatt; Men frågetecknet blir större desto mer jag diggar in i kritikens inriktning.
Så de fria konsterna - dit jag hör - skall, som jag ser det, skapa det deras
känslor vill och brinner för; Olle Granath, ständig sekreterare på Kungliga
Konstakademien - vad gör du under akademiens rättesnöre "För de fria konsterna"?

Detta kvinnoansikte målade jag 2004.
Jag vet vem hon är. Vad säger hon Dig, iakttagare? Låt höra/läsa.
"Kärlekens ansikte?" "Övergiven" "Glöd"---

Thorwald

Är det plugghästen vi ser?

Är det plugghästen som sitter på sin kammare - helt inne i böckerna?
Nej, det kan hellre vara en ung poet som försjunken i sina inre bilder och all dessa
ord som ger människans uttrycksmedel!
Det bara blev så då jag började med klottraren.
Jag respekterar de klottrare som har en drivkraft som ska/bör inrolleras och respekteras,som deras sätt att visa sina alster.

I New York, Stockholm och även bl a Karlstad har jag träffat klottrare.
Bästa sättet att sluta tjata om hur mycket pengar de "förstör för" är att just visa dem ä k t a respekt.
Likaväl som de som titulerar sig konstnärer visar arbeten som man utan vidare skulle kunna förkastas som bla ha -- bla ha----så kan man givetvis både bli förbannad och less på nedskräpning med dessa onödiga taggar;

Men jag tar nu i slutet av september snart vemodigt farväl av solrosorna som vägrar sluta skjuta i höjden; Är de något väsen där nere i Klarälven----som flyter förbi 50 meter från deras plats på gårdshusets verandadel; vid och tung och moderligt mot Vänern?


Thorwald

Att ha minnen - vilken kompott!

Jag skall här visa fyra bilder från det förgångna.
Men icke ur tiden varande. Dessa minnen, från min ishockeybok "Yrke: Proffs í NHL"
eller Utvandrarna - ishockeyspelarna, som jag hade som arbetsnamn: Även Dollarmiljonärerna på Manhattan syftande på Anders Hedberg och Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson var med och är ju inläggsrubrik. Det förfalskade namnet Ulf Sterner under ett
slavkontrakt med piratligen WHA;s klubb Chicago Cougars - vilket läckert minne då fotografen Leif Engberg och jag kom just,som detta förfalskade kontrakt uppdagats samt att Uffe kunde sno åt sig det heta papperet och snabbt få kontraktet fotat av alltid orädde Leif Engberg. Vi åkte med hela storyn till Chicago Herald Tribune. Toppade sidan 1...och Uffe fick bråttom att resa hem. Han plockade med kompisen Benny Andersson, ytterforward,av bara farten. Så Färjestad fick två bra spelare åter den hösten. Och min bok fick en närmast otroligt äkta kapitel som speglade hur det går till när maffian hara ett finger med i spelet. Jag skall längre fram plocka in hela det kapitelet här.Även omständigheter som aldrig publicerats; Där ligger ju bloggare Olssons poäng!
Efter min ishockeybok kom ut 1979 och såldes slut medan jag hade ett nytändningsår i USA - ja, så passa rdet bra att en bred bloggarpublik får den gratis, liksom andra
stories jag skall ta och fräscha upp här på mina¨fyra bloggar.
Bilder ni ser: Börje Salming med Tre Kronor i Canada Cup 1976; magi i Torontos hemmatempel Maple Leafs Garden. Ovationerna bara höll på medan B J åkte sakta makligt runt, runt därnere.
Och Anders Hedberg var verkligen en stjärna född och New York tog han som hemma tas
Ö-vik. Ulf Sterner med det förfalskade kontraktet...och så som jag såg ut då jag söt sista kapitleet i boken Yrke: Proffs i NHL 1979. Minnena består, åren bara går och går.Jag plockar in min värmländske kamrat Nisse "Dubbel-Nisse" Nilsson; Han som gjorde det Lennart Hyland-historiska guldmålet mot Kanada 1962 i Colorado Springs ("...den gliiiider, den gliiiider...in i måååål!") Här visar jag mitt favoritmål som så när gett ett guld till hemma 1963; Nisse rundar ryske målvakten Konovalenko;
2-1, segermål, ur minimal vinkel! Hela Johnnshov lyfte mot kvällshimlen---taket
bara försvann.


Thorwald

Pågående arbeten - ge namn!

En titt in i min ateljé, där skissbladen nu köar, men ingen hets; allt har sin tid. En tanke slår mig då jag sorterar kläder nu när hösten står för dörren. Så hemtrevlig tvättmaskinens mjuka, rytmiska rörelser känns; vattnet sköljer, gungar... Tvätt och tork i samma maskin - och det fungerar! Glasveranden är en tummelplats för inspiration - är nu också min ateljé nr 2. Denna fredag tar solen över Klarälvdalen några timmar; färgfyrverkeriets laddning hör de sista skälvande augustidagarna till: Och ack - solrosorna talar till mig; Kolla bildbeviset: Den stora blodröda med guldstänk i den svartbruna frökakan, vänder sig helt om och viskar;Är jag inte vacker? Har ni något bra namn på solrosen som vred sig 90 grader? Jag har priset klart till den som ger solrosen namnet den enväldiga juryn, d v s jag, fastnar för: Min senaste CD "Revolt" (musik Björn J:son Lindh/Torbjörn Carlsson). Namn/adress så kommer ett paket omgående. Thorwald

Pralen och vänskapen

Bo "Pralen" Melander arbetade nästan hela sitt liv i Dagens Nyheter.
Han redigerade sport, han skrev om sport, där hans betagenhet i ishockey i allmänhet och målvaktssyndromet i synnerhet, tog sig många ícke blygsamma former.Lidelsen minnen handlade då bara om Strömsbro, Gävleklubbenklubben som förtom "Pralen" fostrat egenheter som Perra Härrdin, Leif
"Honken" Holmqvist och Wille Löfqvist. Gefle Dagblad var journalistisk moderkaka: inte illa!
Men Dagens Nyheter blev det stora: Han värvades dit 1965, året efter det att jag debuterade där.
"Pralen" redigerade allmänt, blev en legend i nattgänget. de som "gör bladet": "Pralen" varvade till skriveriet och han behärskade/behärskar de flesta discipliner; Trafiken i Stockholm blev en käpphäst.
"Pralen" och jag har efter något decenniums paus fått kontakt de senaste tre åren. En sommardag 2007 steg en högrest gentleman ur bilen som hänsnynsfullt lugnt rullat in på gårdsplanen. Ur steg en kvinna så vacker och så elegant bärande några fler år på nacken och som förgylldes av det vänligaste Mona Lisa-smajlet man kan råka på; Gerd och "Pralen" klev in i gårdshuset här på gården Jâle alldeles vid Klarälven.
Efter återseendet sände "Pralen" ett en slant; "Köp ett vårdträd! Plantera det på Jâle!" Sagt och gjort. Det blev apeln Ingrid Marie. Men "Pralen" är dess namn. Inte mer, inte mindre.

Bilderna är ett ringa sätt för mig att visa hur högt jag värderar riktig, ärlig vänskap.Jag kan inte låta bli att ta med 2 vänner av samma kaliber: Sören Löfvenhaft
och Bobby Byström. Jag skall berätta om dem senare. De har förstås med Dagens Nyheter att göra.

Thorwald

Solrosens magi

Solrosens färger kan manipuleras i fröpåsen.
Eller är dess magi en förening med solgudarna?
Frågan får stå öppen. Jag visar några färgklanger---höjd 20 augusti:
2.05 meter.

Th.

Tröst - tillägnas förlorarna!

Olympiska spelens förlorare tillägnas mina oljemålningar "Tröst" och "Vännerna",
Susanna Kallur tröstades efter kraschen rätt i första häcken av amerikanskan
Jones.Vad hände - Jones kraschade själv nionde häcken - då guldet såg klart ut.
Och förlorarna har ett sätt att tack vare just debaclet i dessa olympiska spel
i Peking knyta nävarna i fickorna och komma igen med en triumf längre fram;
Ingenting går upp mot att klara en sådan resning;
Så haven tröst alla ni förlorare; Idrotten är bara en spegel av verklighetens
vardag;
Ibland vinner man - ibland förlorar man.
Men tiden stannar aldrig.

Thorwald

fecit.se

fecit.se

Ljuset är mörkrets nådegåva

Ljuset kan understundom låta oss känna som funnes det ej.
Att människan kartlägger dess uppgångar och nedgångar med all visdoms teknikaliteter
gör vardagen känslolös.Vädrets makter står alltid, nästan. i fokus.

Konsten har därför en central uppgift att skapa kontraster, motbilder,ljusets fenomenala lek med våra dolda styrkrafter;
det osedda göres likt en skärva synligt.

En tavla skapad ur en människas dunkla vrå är en gudomlighet.Barnet kanske int ekan lovprisa det just så, men barnets ögon tindrar då rädslan för mörker besegras;
Mörkret upplever jag som min fasta boplats.
Och detta mörker,min vän, viskar till mig:

"Var rädd om det ljus jag ger er - det är en nådegåva!"

Mörkret kommer en dag att släcka ned jorden.
Ingenting skrämmer mig mindre.
Då delas nåden ut till någon annan - för ett tag.

Thorwald

Sista kvällen med Marja

Onsdagen den 14 oktober 2008;
Plats:
Broby Gästgivaregård i Selma Lagerlöfs eget dramaland.
Broby kallar nobelpristagarinnan sitt Sunne. Och i Broby Gästgivaregård - en s k Skjutsstation i Gösta Berlings saga (och faktiskt så även i verkligheten!)
Selma Lagerlöf har min f d fru och konstnärskollega Marja levt med Selma i vått och torrt under sju år,haft i sinnet många år. Ett par tre gånger lusläste vi allt Selma publicerat och hade egna litteraturvetenskapliga analyser i Gärdets trehundraåriga lantkök i Edeby. för övrigt bara 16 kilometer från Mårbacka - en underbar klättring över bergsryggen som skiljer Fryksdalen från Klarälvdalen. Berömda vatten göder jord och folk i båda dessa världsattraktioner;
De tre långsmala Frykensjöarna respektive Klarälven.

Broby Gästgivaregård ja. Kulturvecka i Sunne, tradition sedan ett antal år. Selma Lagerlöfs-stiftelsen utser varje år Selma L:s litteraturpris. Där flockas Honnorares-
folket och pristagaren får ett antal slantar att skapa vidare med.
Marja och jag hade fått tiden 17.00-19.00 denna onsdag; Jag var väl lite lätt
tankspridd när jag beslöt att ha min första separatutställning med Vernissage just kl 17-19 en vanlig vardag. Dessutom har Marja sedan snart 3 år konstkorridoren på plantvå i Gästgivaregåren; Där har har Marja gjort konstverk av Selma, hennes romanfigurer samt miljöer. Hon guidade nu som vanligt.
Så hade vi lockat Munkfors den artistiske f d postiljonen Clappson att sjunga Dan Andersson,läsa F A Dahlgrens "arbetare vid Munkfors bruk" och så spelade Clappson förstås upp sin skyddsling Fr idolf Rhudin.
Suveränt! Arbetarskulptören Axel Florin är tyvärr inte livs levande ibland oss; Men dottern kom med byster, deb svettblänkande nakna arbetaren som drar slaggkärran---
Marja samtalade med dotter Siri, aom gift Persson men Axel Florins lilla ängel framförallt. Siri är värd en applåd och vi bör alla vägra glömma riktiga arbetare
i kulturutsvävningens värld. Siri har både dansat och spelat teater (bl a pigan i Värmlänningarna).

Jag har nu 35 tavlor - mest oljor - hängande i Broby Gäsgivaregård.Det späckade programmet tog de två Vernissagetimmarna i anspråk.
Marja hade placerat sitt fantastiska broderi, ja sitt största(6 kvm) En tapper skara konstentusiaster påstod att det var en upplevelse rikare. Jag hoppas mina alster ses av flera.Mina "barn" finns kvar i Sunne ytterligare 2 månader. Sedan planerar jag att ha öppet hus i hemmet Gärdet i Upplanda-Edeby, kanske helgen den 28-29 oktober klockan 14-18. Vi får se.

Jag berättade i släktforskaren Carl Johan Ivarsson (Söderköping) frånvaro om "Selmas släktingar - präster, skalder och Gônnerskinger". Där kom till mig väldokumenterad släkttråd mellan farfar Magnus Olsson. Det här släktträdet ¨är en av intressanta illustrationer jag inom kort åresenterar på "thorwalds come back"
med skalderna Geijer, Tegnér, Fröding och Nils Ferlin...
Denna onsdag den 13 augusti 2008 var sista kvällen med Marja för min del.Ett fint minne.
Bilden: Min olja Sinnenas möte. 110x78 cm.

THORWALD

Gösta Berling, supen på Broby, konst

Nu är det dags för Kulturveckan i Sunne i Värmland. Selma Lagerlöf, traktens
världsberömda författarinna, skulle ha fyllt 150 år om hon levt. Nobelpristagare
i litteratur 1909, tillika som första svenska kvinna, dito könsbarriärens bryterska som medlem av Svenska Akademien 1914-1940; Selma på Mårbackas odödliga romanberättelser;tidlösa klanger och häftiga kast melan himmel
och helvete.
Thorwald Olsson har just detta år fått klart för sig att släktförbindelser med
hans farfar Magnus Olsson och Lagerlöf-arna finns. Högst påtagliga, meddelade
den meriterade släktforskaren Carl Johan Ivarsson, gymnasielärare i Söderköping
och aktiv i släktsökeriets speciella värld sedan han var 11 år.

Thorwald Olsson har i flera år ställt ut konst, läst sina dikter mm i Broby Gästgivaregård i Sunne. I Selma Lagerlöfs Gösa Berlings saga är Gästis en skjutsstation där Berling tar sista supen, förskingrande den säck med spannmål
som en liten flicka bett honom att vakta.
Thorwalds oljemålningar med livets inre spänningar framskurna i
mänskliga uppenbarelser. Han ser dem som berättelser - innehållet kan skifta från
iattagare till iakttagare.

En vandring bland själar för den som vill se och känna.

Onsdagen den 13 augusti kl 17-19.00 är det vernissage i Broby Gästgivaregård.

VÄLKOMNA.

Jesuskorset - tecken på vad?

Kolla denna bild jag tog från internationella tv-sändningen då Kinas största
propagandanummer gick hem med sagolik flärd, färger, entusiasm---ändå med artighet
och stil---
men just denna bild fastnade i min sonylins; Jag tittade på fem repriser:Där syntes inget kors. Just då jag tryckte på knappen stämd ljus, hastighet just så här...Märkvärdigt eller hur?
Visst formar det sig till ett av religionernas stora tecken:

Liksom från himlen kom han farande den sista länken i ceremonin Den olympiska
elden. Just detta ögonblick angav många som invigningens supernova.
Men på "sport med thorwald" tar jag upp enpartistatens farliga strukturer
och den bråte som inte kan sopas under mattan med aldrig så mycken grannlåt!

Thorwald

Dags att göra Rune Lindström synlig

Leksand.
Dalarna.
Ishockeytokigt. I decennier elitlag.Legendarer en masse: Åke Lassas, Sigge Bröms,
Pära Carlström, Nisse Nilsson, Mapa Sjögren. tvillingarna Abrahamsson. Per Olov Brasar...listan hur lång som helst.

Kulturell motsvarighet; "Himlaspelet";
alias
Rune Lindström!
Jag tvivlar på att många i det uppväxande släket vet vem Rune Lindström är/var.
En av mina i dessa dagar tillgångar är att jag hunnit med fler
karriärer tack vare att jag kom i gång så ung att jag var med vid rinkside redan på den tiden Leksand härjade på uteis. I pressbåset var det trängsel; skinnfäll till varje plats;Ibland visade termometer - 20 grader eller än mer.
Jag älskade att vara Dagens Nyheters utsände reporter i detta exotiska Leksand!

På platsen bredvid DN;s permanenta skinnfäll satt ofta Rune Lindström, iförd en jättelik vargskinnpäls och ryssmössa;
Skådis - när det begav sig i unga år var han älskaren, som
led alla helvetes kval i jakten på Den Stora Kärleken.Rune var privat envis och lite vresig.Han älskade att kämpa ur underläge.

Rune hade en plunta fylld med konjak med sig vid rinkside. Hans då på 1960-talet runda fryntliga ansikte levde och dog med Leksands läge i matchen. Inte sällan hade han synpunkter på det direktdikterade referat för DN:s förstaupplaga - den som kom till alla platser utanför Mälardalen. Konjaksdofterna blandades med spelarnas svettångor och varm korvlådorna.
Sedan jag på hotellrummet i lugnare takt skrivit och leverarat min story för Stoockholmsupplagan. ja då var timmen sen, midnatt. Jag bodde alltid på pensionat Lindbergs där värdparet blev nära vänner; Det dukades nattbord med delikatesser. Rune Lindström anslöt, liksom konstnären Holger Löwenadler m fl.

Rune Lindström och jag blev så nära polare att vi åt runt jul spisade och pratade långlunch, d v s började vid 12-rycket och, bortsett från en eventuell syresättande promenad, pågick arrangemanget till en ny kväll och nya möten,oftast hemma hos Rune, som där fick spela ut hela sitt register: Från filosofi, teater, opera, visor (han arbetade mycket med Lillebror Söderlund), nya filmmanus---och Himlaspelet, förstås, folklustspelet som varje år ges inför utsåld scen mitt i Leksand; vilket mästerverk.
Mats Ersson förlorar sin käresta och en dag även förståndet; Hans långa själs- vandring knaggeligen upp till himla bär, ty Gud har lovat honom att där - just där skall han få återse kärleken. Sista gången jag såg Rune L. var vid fyrasnåret en kall december:
Han hade slumrat in i den gamla slitna länsstolen: Just som jag öppnade ytterdörren
for han upp och han tog upp ett blad som han hade avbildat en man han höll högt:
Bertrand Russel. Jag fick den; "Du ska ha den - ge dig iväg nu, du har mycket att göra därute!"
Det var vid långluncherna med Rune Lindström som jag ivrigt visade mina konstnärliga drömmar samt insikter om berättelser, filmmanus mm mm. Åldersskillnaden var stor, men icke så i anden.
Martin Lamm hette en av DN:s främsta tecknare, ja en av världens kan vi dra till med utan att överdriva. Martin och jag blev vänner; Rune Lindström fanns med även i
den vänkretsen.Martin Lamm gick in i svåra depressioner och en dag orkade han inte vara med längre. Han hade skickat teckningen på Rune Lindström till mig som ett tafatt farväl...."Til gamle Thorwald av unge vännen Martin".
Äntligen, tänk att jag just nu fick publicera både en glimt från Dalom, Rune L och den gudomlige Martin Lamm! Och Bertrand ler sitt leende i sitt oftast bekymrade
anlete, Kanske vid en happening med Gud, Rune L, Martin L och Mats Esson med sin kärestas hand för evigt i hans masnäve.


Thorwald

När Fantasia får fritt fram!

Egentligen talar bilder/konstverk, ja kalla det som skapats vad ni vill,utan pekpinnar. Från mitt kök denna härliga julidag 2008. Och flickan, detalj ur
"Den stora kärleken som försvann". Men återkommer med målningen "Fantasia" eller "Poesi", som jag också kallat den.

Thorwald

Barflickan och Sartre

Jean Paul Sartre, fransk modernistisk, existentiell fadersfigur för revoltvänstern
eller 68-rörelsens barn, om man ¨så vill. Barflickan tcker jag mera markeret skulle
varit med i Sartres Grand Finale; No Exit, ingen utgång.

Där i detta drama för alltifrån teatersalongen, film till hemma i familjens vardagsrum med ty åtföljande diskussion efteråt.
Barflickan i Havanna låter så tröstrikt romantiskt i Evert Taubes visa. Hon sitter i ett fönster, hon har inga pengar kvar.säker ögonkontakt med någon överförfriskad - eller spik nykter, plånbok som plånbok...men si där vredgades Taube, som i sig är en mot bild till Jean Paul Sartre, men icke ointressant!
För sjömannen pantar vad som helst för flickans gunst en liten stund.
Och där rök farfars guldur!
Si så där ja, där påfördes mängder med siffror på kreditkortet...

Jean Paul Sartres No Exit har dragit in homosexualiteten i No Exit.Djärvt mitt i krigsslutet, då pjäsen uruppfördes. Skulle vara välkommen i detta nu.
Existenserna finns i ett kalt rum utan utgångar Bara en stor spegel blir avgud,
symbolernas symbol. Jean Paul Sartre levde själv i ett avtal med sin livskamrat Simone.Mycket har fokuserats på vänsterns portalfigurs ändlösa sänggymnastik med
allt som lyfte på kjolen, eller ' icke utslutet - öppnade gylfen. I moralens väktare
har Sartre en vedersakare beredd med storsläggan.
Bisexualitet - you name it!

Hur som helst,åter till barflickan. Hon blev så här och jag tror hon får debutera
i min separatutställning i Broby Gästgivaregård i Sunne den 13 augusti.Thorwald

Profeten visar vägen

Profeten har fått sällskap---är de tu förevigade i en staty? Jag ställer ut den
på Broby Gästgivaregård i Sunne med nystart den 13 augusti, under Kulturveckan. som går i Selma Lagerlöfs 150 års tecken. Program i Gästgivaregården kl 17-19.00. Separatutställning är nytt för mig.

Thorwald

Olja "Profeten" 100x88 cm

Anne Frank och dagens ghetto

Jag vaknade av att TV:n stod på
och skulle just stänga ned:
en film var igång
Jag kunde inte slita mig från den;
en amerikansk skolklass med bussade ghettoungdomar
där gängvåld och familjeolyckor förfärade;


Lärarinnans vänliga försök
att få någon att lyssna eller åtminstone
inte rappa eller ligga på golvet med mobilen i örat;
Allt syntes och hördes omöjligt. Impossible.

Skolans ledning hade sin del i katastrofen;
Exempel: förenklade böcker delades ut till ghettots
döttrar och söner;

Inför denna nya diskriminering
ilsknade lärarinnan till, började åtgärda;
hon inhandlade helt sonika fullvärdiga
böcker - med egna medel
vilket krävde två extrajobb;

Anne Franks dagbok
blev genombrottet för läsintresset
och mitt i allt lämnade lärarinnans make
henne i sticket;
"Jag eller ghettungdomarna, bara att välja".

Vilket ultimatum!

Lärarinnan befriades från den försmådde,
trångsinte husbonden;
Anne Franks dagboks rädderska,
hon som gömde Annes anteckningar,
inbjöds av eleverna och de samlade in
medel själva;

En svart pojke stegade fram till
den gamla lilla kvinnan som hade modet
att rädda Anne Franks dagbok;
"Idag har jag fått en ny idol - ni!"
Tårarna trillade utför pojkens kinder, hans
hållning rak och stolt;

Den gamla böjda judinnan lyfte armen;
"Nej jag är ingen hjälte - Ni och Anne Frank
och ni här i denna skolklass,
är de riktiga hjältarna".
Ungefär så.

En härlig ljusstrimma i slummens helveten
dess hot, gängförtryck och hopplösa struktur



Ett litet ljus, en saga som visade vägen, var nattfilmen
Ingen schablon!
Jag låg vaken och funderade;
och på vingar som bar mig
gled jag in i sömnens rike

Thorwald

Stenhjärtat och Askungen

du vill inte
ta ordet änglar i din mun
du älskar att kallas Ni

i förnekelsens hånskratt
bubblar dina svängdörrar
utan att du minns

varifrån du kom;
bara att din mor behöll
slängkappan på

herrens tukt och förmaningar
ett pansar
klingande champagneglas

handslipat;

askungens vrå
var också ditt hem

tills klockorna klämtade
och slängkappan drog en nit

rimstugan leder dig bort
tills stenhjärtat
ristats in på din gravsten av trä

Thorwald

Om Gud finns är han här nu!

Jag brukar inte skriva brev till Gud, men du nåde hjälpe denna enklaste människokrake;
För tre år sedan tillskrev jag det väsen eller Det/Den som må vara "The Creator";
Jag har fått svar från den kraft som är m i n gud, eller Lellefar som jag tillmäler honom/henne om jag tror mig komma på hörhåll med pennan, penslarna eller, som nu, vid datorns skrivbräda.

Kolla bilderna Ni ser här; De är för mig, som flackat runt mest i stora stora städer och inte letat efter parker att skoglåtsas i - nej, var jag reporter på språng så var jag det och ingenting annat; Det blev en vana med stress och höga volymer; idrottens ljudkuliss består i att folk primalskriker och idkar massbön och innehållet är icke svårtolkat; på sin höjd en önskan om att "måtte vårt lag göra slarvsylta av AIK"...eller något ditåt, beroede på sportgren.

Larm och dån, armbågerier inom journalistkåren jag helst glömmer, tvenne skilsmässor på offervagnen.Ingen/inget att skylla på. Priset betalas helt rättvist på mitt eget
erfarenhetskonto.
Men här är jag - nota bene! - hemma i Värmland år 2008.
När jag var 37 år minns jag tydligt en morgonbön; Jag hade fimpat ciggen, tömt ur allt starkt som fanns i skrymslen och vrår i min rivningslägenhet på Frejgatan 3 i Stockholm samt bestämt mig för att nog är nog. Sörja i en skilsmässa är nödvändigt men livsfara uppstår om man gräver så dupt att allt ljus däruppe släckes.
Ja, den där morgonen i juli det året, då solen förgäves försökte komma igenom den igengrodda köksrutan, ja just där och då sade jag högt och bestämt: "Får jag leva till 40, lellefar, ja då lovar jag att jag ska vara på fötter och med hedervärt sinne söka entré i ditt paradis".
Faktiskt återkom liknande situationer aldrig.

Nu är jag 66, visserligen halvhandikappad p g a ljumskbråck som skall opereras
den 1 augusti men det öppnar bara nya ödmjukheter: livet känns meningsfullare än någonsin. Kolla lite extra på bilden från köket kl 05.30 denna nådens tisdag den 15 juli 2008---

Thorwald

Liljans skönhet

Sommar. Den 12 juli 2008. Åskan har just dragit över.Liljan, blommornas
drottning. I sin prakt mot den faluröda gårdsväggen.

Thorwald

Morgonrodnad över Edeby

I ljusets makt

Ibland är jag på sommaren uppe en sväng vid 04.30-snåret. Jag kunde inte låta bli att öppna fönstret och fånga denna himmel denna torsdagen den 10 juli 2008 --- åt syd...väst. Jagkom att tänka på något! Att jag förevigade arla morgonrodnad skulle inte ha varit - för er bildligt och bokstavligt - alls finnandes. Spännande med Bernard Shaws valspråk apropå minnen; "Den minsta lilla anteckning jag gör i mitt alltid behavda lilla block - den är bättre än det bästa minne!"
Gamle DN-krönikören och legenden R:et Eklöw berättade det på en flygresa någonstans.

Så kan det gå.

Thorwald

Selma värd mer än 20 kr

Dagens Nyheter är på toppen igen.
Inte bara för Selma Lagerlöf, 150 år i år, som tidningen nu har speglat hur SVT Jul-
satsning med en serie om författarinnan, ja hur filmandet fullgjorts på Mallorca. Som är surrogat för Sicilien,för det var dit Selma och hennes väninna och stora kärlek (tolkas det,ingen vet säkert) Sophie Elkan drog. Året var 1895.
Anti-Krist ---den märkliga och insiktsfulla skapelsen med religionernas mysterier fångade med verklig kraft, föddes i Italien; Det var kallt på Sicilien då Selma var där; Men hon var en målmedveten hårt arbetande konstnär, flitigmyra om ni så vill.

Nå, vi får av Dagens Nyheters Söndagsteam Fredrik Funk (utmärkt foto) och Ingrid Carlberg (utmärkt text), veta hur Helena Bergström (Selma) och Alexandra Rapaport (Elkan)upplever det inte okomplicerade filmjobbet.Man har valt Valdemossa, denlilla bergsbyn som är bermöd för Chopins flyktdit. Och för mig som gammal DN-medarbetare är detta järtecken härligt; DN ska dra på stort när den ska; Just Selmajobbets hantering är DN.Söndag som bäst.

DN.Söndags redaktör Susanne Hobohn spär i sin spalt med rubrikern "Selma värd mer äm 20 kronor" på med att understryka Selmas storhet - nobelpris 1909 och in i Svenska Akademien, som första kvinna, fem år senare - samt vädjar till Bonniers, vars guldkalv Selma alltid var/är, att lansera en ny pocketutgivning med Mårbackadotterns samlade verk.

Jag råkar vara släkt med Selma. Så familjen får väl tacka för den rekommendationen.
Denna SVT Dramas populariserandeform, där kärleken mellan två författarinnor spetsar
intresset hos all sorts publik,blir bra. Jag satsar på det, ty Helena Bergström är för mig en stor rolltolkare. Både framför kamera och på teatern.

Thorwald

Att rädda ett gammalt stall

Ibland flammar en låga
just som allt släckts ned:

Här fanns ej ork
att tämja de väderbitna
in till roten

krävandes

mänsklig omsorg;

Det gamla stallet på Jâle
med Klarälven som mäktigt vittne;

Spiltan där Brunte, enögd
och gammal men med humöret kvar;

här dog den siste dragaren på Jâle;

Göran Liljestrand är liksom jag
med rötter i Arvika

Han var färghandlare i Deje
nu banarbetare på vår golfbana på Dömle

Han kom som sänd från jag vet inte vart;
"Stallet måste ha helt tak till vintern",hälsade han
och viftade med snickarbältet

Sagt och gjort, först ut med allt gamalt hö
Förtrollningen bruten; Tre fjärdedelar av gammeltaket,
med sticktaket intakt, vilken lycka!

Det tog nära 50 år
Brunte gnäggar
i sin himmel

Thorwald

Bilderna: Göran lastar ut gsmmalt hö:
Så ser stallingången ut...
Göran skissar

Fiolens röst och rosens skönhet

Min morgon
i köket
min stund svävande
i tacksamhet

till frukterna av envis
längtan; hopp föds ur det
strävsamma;

och fiolen är redo
även valhänta fingrar
medan frukterna känner

den gula rosens styrka
Ett morgonens festivitas
för det fria;


thorwald

En enkel video