Logga in

Logga in

Ett foto, Gud och freden!

Så här kan det låta;
Du lellefar;
Du lelle mor där;
Du Gud som folk strider om som just deras lellefar; du med dina tröttvandrade
fötter - tänk, häromdagen fick jag för mig att du ibland går runt jorden
ett tusen gånger i timmen och visar Ditt väsen. Och tänk, att detta kom till mig just då jag höll på med att laga det gamla taket på gårdens stall.
När jag kom in i stugans gamla kök så låg där mitt på köksbordet ett litet tummat gammalt foto av mig, taget i Arvika 1945 eller 1944, det där året då det andra världskriget tog slut.
Lellefar, du son har nåden i din hand! Vad vore större än att Du låter oss arma
människokrakar få uppleva ett slut på krigandets helvete; Att Du visar var skåpet skall stå! Det pågår grymma krig dygnet runt, Lellefar, och våldet bland ungdomen blir allt grymmare; ja, går så långt att en förvirrad pojke skjuter ned kamraterna i en skola i Finland! Förlåt mig, käre Lellefar, men jag tvivlar tyvärr på att få svar på mina böner i detta ämne. Eller?


Åter till polyfotot, signerat Arvikas Foto-Herman. legendar i den värmländska fotosvängen. Det är färglagt för hand;d v s säkerligen ville mor och far ha ett fint minne.Fred blev det dock inte för vår familj:
13 barn födde mamma och allt skingrades i krigets spår. Så kan det gå.
Gamla kort kan därför betyda så mycket.
Jag tror lellefar,att min Gud, försvann nu. Det small till då ytterdörren blåste igen.
Och en kvart senare öppnade sig höstskyarnas dimmoln och ångades till bara luft av solen.
Det blev en strålande indiansommardag.Så Du finns där, tack och lov.
Fantasin är förvisso människans biljett till evigt liv.Gränslösa dess möjligheter.
Utan den och leklynnet är vi stela som soldater i marschdrill.

Thorwald

Stort på Jâle: Stallet räddat

OlssonsGården ruskar på sig eller Jâle som det postnoterade Gärdet heter på värmländska Sedan 1985 har denna gamla gård av och till varit min. Mest i mycket slitna kläder och i arvsskiftningar och gu vet allt, fråntagen sin storhet: Skog bort. Åker bort; Kvar blev dock 4000 kvm mark och fallfärdiga byggnader;Ja ladugård och lada hade snön mosat till en bråte.Men sådant skrämde nu icke mig, ty l ä g e t vid Klarälven var som en dröm; Dikten Drömskans dal är en hyllning till världens vackraste dalgång.
Hur det än varit ställt under de 38 åren i exil i Stockholm och världen, så har rötterna dragit mig åter till hembygden. Att detta är den mäktigt natursköna Klarälvsdalen, med moder Klarälven som bundsförvant, betyder inte att jag känt mig främmande eftersom mina rötter finns i Gunnarskog och Arvika 10 mil västerut. Jag
anlöpte emellertid Arvika då jag i början av 1990-talet förvärvade en fullmatad jordbruksfastighet, "Lyckan", med 1 km strandtomt till den vackra Nysockensjön, 9 km väster Arvika. Men nej, ja trivdes aldrig. Längtan till Klarälvsdalen blev starkare och starkare; Så Lyckan såldes och Jâle välkomnade. Den ensamstående fyrabarnsmamman och hennes telningar hade stortrivts;
Cirkeln slöts.
Nu är jag alldeles solo och stallet - orört sedan den sista Brunte togs ur bruk och spiltan är icke rörd sedan den dagen för ett halvt sekel sedan.Och beslutet att rädda stallet var orubbligt starkt.
Bilden här togs i dag, torsdagen den 25 september 2008; Jag ville inte kasta det gamla teglet: Sticktaket under lagas också och plåt täcker en femtedel.
Göran, en de hängivna banarbetarna på Forshaga Golfklubbs bana
på Dömle naturreservat, har under alla mina år med 300-åringen Jâle visat intresse; Han drev färgbutik, först i Deje, sedan i Forshaga. Och på sensommaren, då ett handtag behövdes, dök Göran upp; iförd snickarbälte, envishet och en humor och flinka händer.
Ingen vinter, hur sträng och elak den än beter sig,ska få misshandla Bruntes stall.
Ett äreminne minsann---tack Göran!(som ses på bild)

Thorwald

Fröken Gestrin i mitt hjärta

Likheter kan ha många speglingar.
När jag var liten var tandläkare och småskollärare skrämselpropaganda.
Fröken Gestrin hade jag i småskolan nere vid Gunnern och vita kyrkan
med svasta tornet där i Stommen Gunnarskog.
Så här vill jag minnas frk Gestrin på vandring som pensionär.Gud är en hon.
Hon finns livs levande i mitt hjärta.
Vilken tanddoktor som man skrämde med - i Arvika byggde man upp fasansfulla anekdoter kring en kvinnlig tandutryckare på FolktaNDVÅRDEN.
En vacker höstdag satt jag i monstrets väntsal.
En timme senare vandrade jag och mor mot busstationen för hemfärd.

- Hon var gullig, sade jag lite skamset.
- Där ser du, elaka tungor ska man inte lyssna till, sade mamma och tryckte min hand.
Nu frågar jag: Har du liknande minnen? Skriv!

Thorwald

Vänner och Tavlan

Jag målade en tavla då vägarna skildes drastiskt.
Vännerna Per-Olof och Rigmor Arvidsson från Forshaga kom på visit
i Jâle-gårdens höstprakt.
Vänner vid köksbordet.Ta fasta på det nya ljus som sprider sig i en människa som
kommer tillbaka efter ett sorgearbete eller annat som vält tillvaron överända och sliter i traumans tuggkäftar som gör nätter till maror.
Att orka ta tag i de postiva bitarna, barn, barnbarn, övrig släkt och själva livets basics;:
- Tacksamheten över att alls kommit till på denna jorden;
- Att börja om från början! I det nära, där det lilla varit bortstressat. Sikta inte högre än att du ser och känner.
- Demontera kravmaskinerna. Är Du konstnär - lägg all vikt vid att vara sann, inte populär.
Och så vidare.
Jag målade flykten då ett förhållande bara så där pang! försvann.
Rigmor och Per-Olof Arvidsson fick låna med sig denna oljemålning
till hemmet i Forshaga. Hänga upp den där de vill och sedan helt enkelt känna
om tavlan sänder vibrationer,skapar tolkningar eller annorledes pulserar olka
ljus t ex.
Tavlan "Då vägarna skildes" blev ett vänskapens sigill.

Thorwald

Bilder: Tavlan "Då våra vägar skildes" och vännerna Rigmor och Per-Olof Arvidsson vid besök i OlssonsGården, Edeby.

Sjunde inseglet...?

Detta är en de inre rummens tjänare;
Eleven i livets skola tummandes på boken medan
Erfarenheten döljer halva sitt ansikte i schackets symbolika beräkningar.
Sjunde inseglet eller?
Du iakttagare - tolka din egen väg!

Thorwald

I huvudet på konstnären

På Dagens Nyheter fick i början av 1960-talet en nyanställd medarbetare
en introduktion; Träffa högsta ansvariga, även på den administrativa sidan, och jag sitter och bläddrar i boken "Huset som aldrig sover", "Skrivregler i Dagens Nyheter". Och så vidare.Korrekturet var på sätt och vis skrivandets hjärta. Där fanns litterär bildning och - lika viktigt - ett brinnande intresse av att läsaren skulle kunna läsa a l l t utan att stöta på oreda och satsbildningar som tog bort både rytmer och förståelse.
En enda DN var en bok! Dag ut och dag in.
Sedan kom datorernas - i DN:s fall eter otaliga provkörningar. tester, spacialgrupper
o s v - over take; Nu läser datorna av texterna då de knackas ned.
Inom de fria konsterna spelar utbildningen en roll som riktkarl/kvinna.
Jag vet inte hur konstkritiken exakt är sammansatt; Men frågetecknet blir större desto mer jag diggar in i kritikens inriktning.
Så de fria konsterna - dit jag hör - skall, som jag ser det, skapa det deras
känslor vill och brinner för; Olle Granath, ständig sekreterare på Kungliga
Konstakademien - vad gör du under akademiens rättesnöre "För de fria konsterna"?

Detta kvinnoansikte målade jag 2004.
Jag vet vem hon är. Vad säger hon Dig, iakttagare? Låt höra/läsa.
"Kärlekens ansikte?" "Övergiven" "Glöd"---

Thorwald

Är det plugghästen vi ser?

Är det plugghästen som sitter på sin kammare - helt inne i böckerna?
Nej, det kan hellre vara en ung poet som försjunken i sina inre bilder och all dessa
ord som ger människans uttrycksmedel!
Det bara blev så då jag började med klottraren.
Jag respekterar de klottrare som har en drivkraft som ska/bör inrolleras och respekteras,som deras sätt att visa sina alster.

I New York, Stockholm och även bl a Karlstad har jag träffat klottrare.
Bästa sättet att sluta tjata om hur mycket pengar de "förstör för" är att just visa dem ä k t a respekt.
Likaväl som de som titulerar sig konstnärer visar arbeten som man utan vidare skulle kunna förkastas som bla ha -- bla ha----så kan man givetvis både bli förbannad och less på nedskräpning med dessa onödiga taggar;

Men jag tar nu i slutet av september snart vemodigt farväl av solrosorna som vägrar sluta skjuta i höjden; Är de något väsen där nere i Klarälven----som flyter förbi 50 meter från deras plats på gårdshusets verandadel; vid och tung och moderligt mot Vänern?


Thorwald

Att ha minnen - vilken kompott!

Jag skall här visa fyra bilder från det förgångna.
Men icke ur tiden varande. Dessa minnen, från min ishockeybok "Yrke: Proffs í NHL"
eller Utvandrarna - ishockeyspelarna, som jag hade som arbetsnamn: Även Dollarmiljonärerna på Manhattan syftande på Anders Hedberg och Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson var med och är ju inläggsrubrik. Det förfalskade namnet Ulf Sterner under ett
slavkontrakt med piratligen WHA;s klubb Chicago Cougars - vilket läckert minne då fotografen Leif Engberg och jag kom just,som detta förfalskade kontrakt uppdagats samt att Uffe kunde sno åt sig det heta papperet och snabbt få kontraktet fotat av alltid orädde Leif Engberg. Vi åkte med hela storyn till Chicago Herald Tribune. Toppade sidan 1...och Uffe fick bråttom att resa hem. Han plockade med kompisen Benny Andersson, ytterforward,av bara farten. Så Färjestad fick två bra spelare åter den hösten. Och min bok fick en närmast otroligt äkta kapitel som speglade hur det går till när maffian hara ett finger med i spelet. Jag skall längre fram plocka in hela det kapitelet här.Även omständigheter som aldrig publicerats; Där ligger ju bloggare Olssons poäng!
Efter min ishockeybok kom ut 1979 och såldes slut medan jag hade ett nytändningsår i USA - ja, så passa rdet bra att en bred bloggarpublik får den gratis, liksom andra
stories jag skall ta och fräscha upp här på mina¨fyra bloggar.
Bilder ni ser: Börje Salming med Tre Kronor i Canada Cup 1976; magi i Torontos hemmatempel Maple Leafs Garden. Ovationerna bara höll på medan B J åkte sakta makligt runt, runt därnere.
Och Anders Hedberg var verkligen en stjärna född och New York tog han som hemma tas
Ö-vik. Ulf Sterner med det förfalskade kontraktet...och så som jag såg ut då jag söt sista kapitleet i boken Yrke: Proffs i NHL 1979. Minnena består, åren bara går och går.Jag plockar in min värmländske kamrat Nisse "Dubbel-Nisse" Nilsson; Han som gjorde det Lennart Hyland-historiska guldmålet mot Kanada 1962 i Colorado Springs ("...den gliiiider, den gliiiider...in i måååål!") Här visar jag mitt favoritmål som så när gett ett guld till hemma 1963; Nisse rundar ryske målvakten Konovalenko;
2-1, segermål, ur minimal vinkel! Hela Johnnshov lyfte mot kvällshimlen---taket
bara försvann.


Thorwald