Ett foto, Gud och freden!

Så här kan det låta;
Du lellefar;
Du lelle mor där;
Du Gud som folk strider om som just deras lellefar; du med dina tröttvandrade
fötter - tänk, häromdagen fick jag för mig att du ibland går runt jorden
ett tusen gånger i timmen och visar Ditt väsen. Och tänk, att detta kom till mig just då jag höll på med att laga det gamla taket på gårdens stall.
När jag kom in i stugans gamla kök så låg där mitt på köksbordet ett litet tummat gammalt foto av mig, taget i Arvika 1945 eller 1944, det där året då det andra världskriget tog slut.
Lellefar, du son har nåden i din hand! Vad vore större än att Du låter oss arma
människokrakar få uppleva ett slut på krigandets helvete; Att Du visar var skåpet skall stå! Det pågår grymma krig dygnet runt, Lellefar, och våldet bland ungdomen blir allt grymmare; ja, går så långt att en förvirrad pojke skjuter ned kamraterna i en skola i Finland! Förlåt mig, käre Lellefar, men jag tvivlar tyvärr på att få svar på mina böner i detta ämne. Eller?


Åter till polyfotot, signerat Arvikas Foto-Herman. legendar i den värmländska fotosvängen. Det är färglagt för hand;d v s säkerligen ville mor och far ha ett fint minne.Fred blev det dock inte för vår familj:
13 barn födde mamma och allt skingrades i krigets spår. Så kan det gå.
Gamla kort kan därför betyda så mycket.
Jag tror lellefar,att min Gud, försvann nu. Det small till då ytterdörren blåste igen.
Och en kvart senare öppnade sig höstskyarnas dimmoln och ångades till bara luft av solen.
Det blev en strålande indiansommardag.Så Du finns där, tack och lov.
Fantasin är förvisso människans biljett till evigt liv.Gränslösa dess möjligheter.
Utan den och leklynnet är vi stela som soldater i marschdrill.

Thorwald