På Dagens Nyheter fick i början av 1960-talet en nyanställd medarbetare
en introduktion; Träffa högsta ansvariga, även på den administrativa sidan, och jag sitter och bläddrar i boken "Huset som aldrig sover", "Skrivregler i Dagens Nyheter". Och så vidare.Korrekturet var på sätt och vis skrivandets hjärta. Där fanns litterär bildning och - lika viktigt - ett brinnande intresse av att läsaren skulle kunna läsa a l l t utan att stöta på oreda och satsbildningar som tog bort både rytmer och förståelse.
En enda DN var en bok! Dag ut och dag in.
Sedan kom datorernas - i DN:s fall eter otaliga provkörningar. tester, spacialgrupper
o s v - over take; Nu läser datorna av texterna då de knackas ned.
Inom de fria konsterna spelar utbildningen en roll som riktkarl/kvinna.
Jag vet inte hur konstkritiken exakt är sammansatt; Men frågetecknet blir större desto mer jag diggar in i kritikens inriktning.
Så de fria konsterna - dit jag hör - skall, som jag ser det, skapa det deras
känslor vill och brinner för; Olle Granath, ständig sekreterare på Kungliga
Konstakademien - vad gör du under akademiens rättesnöre "För de fria konsterna"?
Detta kvinnoansikte målade jag 2004.
Jag vet vem hon är. Vad säger hon Dig, iakttagare? Låt höra/läsa.
"Kärlekens ansikte?" "Övergiven" "Glöd"---
Thorwald
Förmodligen någon i din närhet som
SvaraRaderaattraherades av dig, men som innerst inne kände att hon inte var fri att älska dig som hon skulle vilja och som aldrig riktigt skulle passa in i dina "inre rum"...
Tack; Jag tror att konstnäens inre inre rum tål kärlek.
SvaraRaderaÄmnet är vårt viktigaste existensiella/filosofiska spörsmål!