I en glänta stod en förstenad
sorg och ingen
visste hur länge;
vi vandrade mot källans
porlande, vägrande
bjuda på sig;
jag vandrade vidare med
en oerhörd uppgivenhet
men morgon grydde
och där sorgen släckte
sin låga
kom glädjen tassande på tå;
en midsommar med saknadens
tårar som inte vill
lämna sitt skydd i
en härva av fördomar:
rädslan spinner för att
vilseledda ska orka
jag återvänder till sorgen
en evighet
spelar någonstans ifrån
så vackert
så obegripligt vackert
- Thorwald midsommar 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar