att förlita sig på
att det gudomliga
finns
är den tröstande
lilla fågeln
ensam om;
barnen måste ha mat!
när ingen tröst sätter sig
på frukostbrickan
lägger den lilla tappra
sparven huvudet på sned;
tittar på mig
genom köksfönstret
lyssnar;
stoltheten bor i hans
fadershjärta;
som om alla tecken vore schimärer
spelar jag ljusa toner
på munspelet,
och melodin rinner till
nu lyfter något smärtan
i tungsintheten
den lilla fågeln
är inte rädd
ty nuets krafter
hör hemma i glädjen
tänk, ja tänk
att jorden alls finns
Thorwald
(jag lånade nytagna bilden från satellit av SMHI
som i gengäld rekommenderas av mig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar