Ibland rullar reinkarnationsbegreppet upp som en röd matta:
Varsågod min herre, varsågod och låt fantasin egga!
Aha!
Jag ser den kanske vänkäraste gästen där vippande på mossegräst utanför köksfönstret:
Min Anna; Koltrastfrun--Jag spelar några ljusa toner på munspelet. Hon lyssnar,
kastar mossfragment med nickningar som ger mig takten.En mask smaskar hon i sig.
Sen flyger hon till sitt familjebo---för att snart återvända.
Jag tillåter mig att tro sålunda:
Koltrasten är min mors själ, d v s Anna Christinas från Gunnaskog.Hon har sin reinkarnation ävenledes i
den alldeles gyllengula fjärilen--hon fladdrade förresten just förbi den gamla apeln.
S Thorwald Olsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar