Logga in

Logga in

Ett foto, Gud och freden!

Så här kan det låta;
Du lellefar;
Du lelle mor där;
Du Gud som folk strider om som just deras lellefar; du med dina tröttvandrade
fötter - tänk, häromdagen fick jag för mig att du ibland går runt jorden
ett tusen gånger i timmen och visar Ditt väsen. Och tänk, att detta kom till mig just då jag höll på med att laga det gamla taket på gårdens stall.
När jag kom in i stugans gamla kök så låg där mitt på köksbordet ett litet tummat gammalt foto av mig, taget i Arvika 1945 eller 1944, det där året då det andra världskriget tog slut.
Lellefar, du son har nåden i din hand! Vad vore större än att Du låter oss arma
människokrakar få uppleva ett slut på krigandets helvete; Att Du visar var skåpet skall stå! Det pågår grymma krig dygnet runt, Lellefar, och våldet bland ungdomen blir allt grymmare; ja, går så långt att en förvirrad pojke skjuter ned kamraterna i en skola i Finland! Förlåt mig, käre Lellefar, men jag tvivlar tyvärr på att få svar på mina böner i detta ämne. Eller?


Åter till polyfotot, signerat Arvikas Foto-Herman. legendar i den värmländska fotosvängen. Det är färglagt för hand;d v s säkerligen ville mor och far ha ett fint minne.Fred blev det dock inte för vår familj:
13 barn födde mamma och allt skingrades i krigets spår. Så kan det gå.
Gamla kort kan därför betyda så mycket.
Jag tror lellefar,att min Gud, försvann nu. Det small till då ytterdörren blåste igen.
Och en kvart senare öppnade sig höstskyarnas dimmoln och ångades till bara luft av solen.
Det blev en strålande indiansommardag.Så Du finns där, tack och lov.
Fantasin är förvisso människans biljett till evigt liv.Gränslösa dess möjligheter.
Utan den och leklynnet är vi stela som soldater i marschdrill.

Thorwald

Stort på Jâle: Stallet räddat

OlssonsGården ruskar på sig eller Jâle som det postnoterade Gärdet heter på värmländska Sedan 1985 har denna gamla gård av och till varit min. Mest i mycket slitna kläder och i arvsskiftningar och gu vet allt, fråntagen sin storhet: Skog bort. Åker bort; Kvar blev dock 4000 kvm mark och fallfärdiga byggnader;Ja ladugård och lada hade snön mosat till en bråte.Men sådant skrämde nu icke mig, ty l ä g e t vid Klarälven var som en dröm; Dikten Drömskans dal är en hyllning till världens vackraste dalgång.
Hur det än varit ställt under de 38 åren i exil i Stockholm och världen, så har rötterna dragit mig åter till hembygden. Att detta är den mäktigt natursköna Klarälvsdalen, med moder Klarälven som bundsförvant, betyder inte att jag känt mig främmande eftersom mina rötter finns i Gunnarskog och Arvika 10 mil västerut. Jag
anlöpte emellertid Arvika då jag i början av 1990-talet förvärvade en fullmatad jordbruksfastighet, "Lyckan", med 1 km strandtomt till den vackra Nysockensjön, 9 km väster Arvika. Men nej, ja trivdes aldrig. Längtan till Klarälvsdalen blev starkare och starkare; Så Lyckan såldes och Jâle välkomnade. Den ensamstående fyrabarnsmamman och hennes telningar hade stortrivts;
Cirkeln slöts.
Nu är jag alldeles solo och stallet - orört sedan den sista Brunte togs ur bruk och spiltan är icke rörd sedan den dagen för ett halvt sekel sedan.Och beslutet att rädda stallet var orubbligt starkt.
Bilden här togs i dag, torsdagen den 25 september 2008; Jag ville inte kasta det gamla teglet: Sticktaket under lagas också och plåt täcker en femtedel.
Göran, en de hängivna banarbetarna på Forshaga Golfklubbs bana
på Dömle naturreservat, har under alla mina år med 300-åringen Jâle visat intresse; Han drev färgbutik, först i Deje, sedan i Forshaga. Och på sensommaren, då ett handtag behövdes, dök Göran upp; iförd snickarbälte, envishet och en humor och flinka händer.
Ingen vinter, hur sträng och elak den än beter sig,ska få misshandla Bruntes stall.
Ett äreminne minsann---tack Göran!(som ses på bild)

Thorwald

Fröken Gestrin i mitt hjärta

Likheter kan ha många speglingar.
När jag var liten var tandläkare och småskollärare skrämselpropaganda.
Fröken Gestrin hade jag i småskolan nere vid Gunnern och vita kyrkan
med svasta tornet där i Stommen Gunnarskog.
Så här vill jag minnas frk Gestrin på vandring som pensionär.Gud är en hon.
Hon finns livs levande i mitt hjärta.
Vilken tanddoktor som man skrämde med - i Arvika byggde man upp fasansfulla anekdoter kring en kvinnlig tandutryckare på FolktaNDVÅRDEN.
En vacker höstdag satt jag i monstrets väntsal.
En timme senare vandrade jag och mor mot busstationen för hemfärd.

- Hon var gullig, sade jag lite skamset.
- Där ser du, elaka tungor ska man inte lyssna till, sade mamma och tryckte min hand.
Nu frågar jag: Har du liknande minnen? Skriv!

Thorwald

Vänner och Tavlan

Jag målade en tavla då vägarna skildes drastiskt.
Vännerna Per-Olof och Rigmor Arvidsson från Forshaga kom på visit
i Jâle-gårdens höstprakt.
Vänner vid köksbordet.Ta fasta på det nya ljus som sprider sig i en människa som
kommer tillbaka efter ett sorgearbete eller annat som vält tillvaron överända och sliter i traumans tuggkäftar som gör nätter till maror.
Att orka ta tag i de postiva bitarna, barn, barnbarn, övrig släkt och själva livets basics;:
- Tacksamheten över att alls kommit till på denna jorden;
- Att börja om från början! I det nära, där det lilla varit bortstressat. Sikta inte högre än att du ser och känner.
- Demontera kravmaskinerna. Är Du konstnär - lägg all vikt vid att vara sann, inte populär.
Och så vidare.
Jag målade flykten då ett förhållande bara så där pang! försvann.
Rigmor och Per-Olof Arvidsson fick låna med sig denna oljemålning
till hemmet i Forshaga. Hänga upp den där de vill och sedan helt enkelt känna
om tavlan sänder vibrationer,skapar tolkningar eller annorledes pulserar olka
ljus t ex.
Tavlan "Då vägarna skildes" blev ett vänskapens sigill.

Thorwald

Bilder: Tavlan "Då våra vägar skildes" och vännerna Rigmor och Per-Olof Arvidsson vid besök i OlssonsGården, Edeby.

Sjunde inseglet...?

Detta är en de inre rummens tjänare;
Eleven i livets skola tummandes på boken medan
Erfarenheten döljer halva sitt ansikte i schackets symbolika beräkningar.
Sjunde inseglet eller?
Du iakttagare - tolka din egen väg!

Thorwald

I huvudet på konstnären

På Dagens Nyheter fick i början av 1960-talet en nyanställd medarbetare
en introduktion; Träffa högsta ansvariga, även på den administrativa sidan, och jag sitter och bläddrar i boken "Huset som aldrig sover", "Skrivregler i Dagens Nyheter". Och så vidare.Korrekturet var på sätt och vis skrivandets hjärta. Där fanns litterär bildning och - lika viktigt - ett brinnande intresse av att läsaren skulle kunna läsa a l l t utan att stöta på oreda och satsbildningar som tog bort både rytmer och förståelse.
En enda DN var en bok! Dag ut och dag in.
Sedan kom datorernas - i DN:s fall eter otaliga provkörningar. tester, spacialgrupper
o s v - over take; Nu läser datorna av texterna då de knackas ned.
Inom de fria konsterna spelar utbildningen en roll som riktkarl/kvinna.
Jag vet inte hur konstkritiken exakt är sammansatt; Men frågetecknet blir större desto mer jag diggar in i kritikens inriktning.
Så de fria konsterna - dit jag hör - skall, som jag ser det, skapa det deras
känslor vill och brinner för; Olle Granath, ständig sekreterare på Kungliga
Konstakademien - vad gör du under akademiens rättesnöre "För de fria konsterna"?

Detta kvinnoansikte målade jag 2004.
Jag vet vem hon är. Vad säger hon Dig, iakttagare? Låt höra/läsa.
"Kärlekens ansikte?" "Övergiven" "Glöd"---

Thorwald

Är det plugghästen vi ser?

Är det plugghästen som sitter på sin kammare - helt inne i böckerna?
Nej, det kan hellre vara en ung poet som försjunken i sina inre bilder och all dessa
ord som ger människans uttrycksmedel!
Det bara blev så då jag började med klottraren.
Jag respekterar de klottrare som har en drivkraft som ska/bör inrolleras och respekteras,som deras sätt att visa sina alster.

I New York, Stockholm och även bl a Karlstad har jag träffat klottrare.
Bästa sättet att sluta tjata om hur mycket pengar de "förstör för" är att just visa dem ä k t a respekt.
Likaväl som de som titulerar sig konstnärer visar arbeten som man utan vidare skulle kunna förkastas som bla ha -- bla ha----så kan man givetvis både bli förbannad och less på nedskräpning med dessa onödiga taggar;

Men jag tar nu i slutet av september snart vemodigt farväl av solrosorna som vägrar sluta skjuta i höjden; Är de något väsen där nere i Klarälven----som flyter förbi 50 meter från deras plats på gårdshusets verandadel; vid och tung och moderligt mot Vänern?


Thorwald

Att ha minnen - vilken kompott!

Jag skall här visa fyra bilder från det förgångna.
Men icke ur tiden varande. Dessa minnen, från min ishockeybok "Yrke: Proffs í NHL"
eller Utvandrarna - ishockeyspelarna, som jag hade som arbetsnamn: Även Dollarmiljonärerna på Manhattan syftande på Anders Hedberg och Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson var med och är ju inläggsrubrik. Det förfalskade namnet Ulf Sterner under ett
slavkontrakt med piratligen WHA;s klubb Chicago Cougars - vilket läckert minne då fotografen Leif Engberg och jag kom just,som detta förfalskade kontrakt uppdagats samt att Uffe kunde sno åt sig det heta papperet och snabbt få kontraktet fotat av alltid orädde Leif Engberg. Vi åkte med hela storyn till Chicago Herald Tribune. Toppade sidan 1...och Uffe fick bråttom att resa hem. Han plockade med kompisen Benny Andersson, ytterforward,av bara farten. Så Färjestad fick två bra spelare åter den hösten. Och min bok fick en närmast otroligt äkta kapitel som speglade hur det går till när maffian hara ett finger med i spelet. Jag skall längre fram plocka in hela det kapitelet här.Även omständigheter som aldrig publicerats; Där ligger ju bloggare Olssons poäng!
Efter min ishockeybok kom ut 1979 och såldes slut medan jag hade ett nytändningsår i USA - ja, så passa rdet bra att en bred bloggarpublik får den gratis, liksom andra
stories jag skall ta och fräscha upp här på mina¨fyra bloggar.
Bilder ni ser: Börje Salming med Tre Kronor i Canada Cup 1976; magi i Torontos hemmatempel Maple Leafs Garden. Ovationerna bara höll på medan B J åkte sakta makligt runt, runt därnere.
Och Anders Hedberg var verkligen en stjärna född och New York tog han som hemma tas
Ö-vik. Ulf Sterner med det förfalskade kontraktet...och så som jag såg ut då jag söt sista kapitleet i boken Yrke: Proffs i NHL 1979. Minnena består, åren bara går och går.Jag plockar in min värmländske kamrat Nisse "Dubbel-Nisse" Nilsson; Han som gjorde det Lennart Hyland-historiska guldmålet mot Kanada 1962 i Colorado Springs ("...den gliiiider, den gliiiider...in i måååål!") Här visar jag mitt favoritmål som så när gett ett guld till hemma 1963; Nisse rundar ryske målvakten Konovalenko;
2-1, segermål, ur minimal vinkel! Hela Johnnshov lyfte mot kvällshimlen---taket
bara försvann.


Thorwald

Pågående arbeten - ge namn!

En titt in i min ateljé, där skissbladen nu köar, men ingen hets; allt har sin tid. En tanke slår mig då jag sorterar kläder nu när hösten står för dörren. Så hemtrevlig tvättmaskinens mjuka, rytmiska rörelser känns; vattnet sköljer, gungar... Tvätt och tork i samma maskin - och det fungerar! Glasveranden är en tummelplats för inspiration - är nu också min ateljé nr 2. Denna fredag tar solen över Klarälvdalen några timmar; färgfyrverkeriets laddning hör de sista skälvande augustidagarna till: Och ack - solrosorna talar till mig; Kolla bildbeviset: Den stora blodröda med guldstänk i den svartbruna frökakan, vänder sig helt om och viskar;Är jag inte vacker? Har ni något bra namn på solrosen som vred sig 90 grader? Jag har priset klart till den som ger solrosen namnet den enväldiga juryn, d v s jag, fastnar för: Min senaste CD "Revolt" (musik Björn J:son Lindh/Torbjörn Carlsson). Namn/adress så kommer ett paket omgående. Thorwald

Pralen och vänskapen

Bo "Pralen" Melander arbetade nästan hela sitt liv i Dagens Nyheter.
Han redigerade sport, han skrev om sport, där hans betagenhet i ishockey i allmänhet och målvaktssyndromet i synnerhet, tog sig många ícke blygsamma former.Lidelsen minnen handlade då bara om Strömsbro, Gävleklubbenklubben som förtom "Pralen" fostrat egenheter som Perra Härrdin, Leif
"Honken" Holmqvist och Wille Löfqvist. Gefle Dagblad var journalistisk moderkaka: inte illa!
Men Dagens Nyheter blev det stora: Han värvades dit 1965, året efter det att jag debuterade där.
"Pralen" redigerade allmänt, blev en legend i nattgänget. de som "gör bladet": "Pralen" varvade till skriveriet och han behärskade/behärskar de flesta discipliner; Trafiken i Stockholm blev en käpphäst.
"Pralen" och jag har efter något decenniums paus fått kontakt de senaste tre åren. En sommardag 2007 steg en högrest gentleman ur bilen som hänsnynsfullt lugnt rullat in på gårdsplanen. Ur steg en kvinna så vacker och så elegant bärande några fler år på nacken och som förgylldes av det vänligaste Mona Lisa-smajlet man kan råka på; Gerd och "Pralen" klev in i gårdshuset här på gården Jâle alldeles vid Klarälven.
Efter återseendet sände "Pralen" ett en slant; "Köp ett vårdträd! Plantera det på Jâle!" Sagt och gjort. Det blev apeln Ingrid Marie. Men "Pralen" är dess namn. Inte mer, inte mindre.

Bilderna är ett ringa sätt för mig att visa hur högt jag värderar riktig, ärlig vänskap.Jag kan inte låta bli att ta med 2 vänner av samma kaliber: Sören Löfvenhaft
och Bobby Byström. Jag skall berätta om dem senare. De har förstås med Dagens Nyheter att göra.

Thorwald

Solrosens magi

Solrosens färger kan manipuleras i fröpåsen.
Eller är dess magi en förening med solgudarna?
Frågan får stå öppen. Jag visar några färgklanger---höjd 20 augusti:
2.05 meter.

Th.

Tröst - tillägnas förlorarna!

Olympiska spelens förlorare tillägnas mina oljemålningar "Tröst" och "Vännerna",
Susanna Kallur tröstades efter kraschen rätt i första häcken av amerikanskan
Jones.Vad hände - Jones kraschade själv nionde häcken - då guldet såg klart ut.
Och förlorarna har ett sätt att tack vare just debaclet i dessa olympiska spel
i Peking knyta nävarna i fickorna och komma igen med en triumf längre fram;
Ingenting går upp mot att klara en sådan resning;
Så haven tröst alla ni förlorare; Idrotten är bara en spegel av verklighetens
vardag;
Ibland vinner man - ibland förlorar man.
Men tiden stannar aldrig.

Thorwald

fecit.se

fecit.se

Ljuset är mörkrets nådegåva

Ljuset kan understundom låta oss känna som funnes det ej.
Att människan kartlägger dess uppgångar och nedgångar med all visdoms teknikaliteter
gör vardagen känslolös.Vädrets makter står alltid, nästan. i fokus.

Konsten har därför en central uppgift att skapa kontraster, motbilder,ljusets fenomenala lek med våra dolda styrkrafter;
det osedda göres likt en skärva synligt.

En tavla skapad ur en människas dunkla vrå är en gudomlighet.Barnet kanske int ekan lovprisa det just så, men barnets ögon tindrar då rädslan för mörker besegras;
Mörkret upplever jag som min fasta boplats.
Och detta mörker,min vän, viskar till mig:

"Var rädd om det ljus jag ger er - det är en nådegåva!"

Mörkret kommer en dag att släcka ned jorden.
Ingenting skrämmer mig mindre.
Då delas nåden ut till någon annan - för ett tag.

Thorwald

Sista kvällen med Marja

Onsdagen den 14 oktober 2008;
Plats:
Broby Gästgivaregård i Selma Lagerlöfs eget dramaland.
Broby kallar nobelpristagarinnan sitt Sunne. Och i Broby Gästgivaregård - en s k Skjutsstation i Gösta Berlings saga (och faktiskt så även i verkligheten!)
Selma Lagerlöf har min f d fru och konstnärskollega Marja levt med Selma i vått och torrt under sju år,haft i sinnet många år. Ett par tre gånger lusläste vi allt Selma publicerat och hade egna litteraturvetenskapliga analyser i Gärdets trehundraåriga lantkök i Edeby. för övrigt bara 16 kilometer från Mårbacka - en underbar klättring över bergsryggen som skiljer Fryksdalen från Klarälvdalen. Berömda vatten göder jord och folk i båda dessa världsattraktioner;
De tre långsmala Frykensjöarna respektive Klarälven.

Broby Gästgivaregård ja. Kulturvecka i Sunne, tradition sedan ett antal år. Selma Lagerlöfs-stiftelsen utser varje år Selma L:s litteraturpris. Där flockas Honnorares-
folket och pristagaren får ett antal slantar att skapa vidare med.
Marja och jag hade fått tiden 17.00-19.00 denna onsdag; Jag var väl lite lätt
tankspridd när jag beslöt att ha min första separatutställning med Vernissage just kl 17-19 en vanlig vardag. Dessutom har Marja sedan snart 3 år konstkorridoren på plantvå i Gästgivaregåren; Där har har Marja gjort konstverk av Selma, hennes romanfigurer samt miljöer. Hon guidade nu som vanligt.
Så hade vi lockat Munkfors den artistiske f d postiljonen Clappson att sjunga Dan Andersson,läsa F A Dahlgrens "arbetare vid Munkfors bruk" och så spelade Clappson förstås upp sin skyddsling Fr idolf Rhudin.
Suveränt! Arbetarskulptören Axel Florin är tyvärr inte livs levande ibland oss; Men dottern kom med byster, deb svettblänkande nakna arbetaren som drar slaggkärran---
Marja samtalade med dotter Siri, aom gift Persson men Axel Florins lilla ängel framförallt. Siri är värd en applåd och vi bör alla vägra glömma riktiga arbetare
i kulturutsvävningens värld. Siri har både dansat och spelat teater (bl a pigan i Värmlänningarna).

Jag har nu 35 tavlor - mest oljor - hängande i Broby Gäsgivaregård.Det späckade programmet tog de två Vernissagetimmarna i anspråk.
Marja hade placerat sitt fantastiska broderi, ja sitt största(6 kvm) En tapper skara konstentusiaster påstod att det var en upplevelse rikare. Jag hoppas mina alster ses av flera.Mina "barn" finns kvar i Sunne ytterligare 2 månader. Sedan planerar jag att ha öppet hus i hemmet Gärdet i Upplanda-Edeby, kanske helgen den 28-29 oktober klockan 14-18. Vi får se.

Jag berättade i släktforskaren Carl Johan Ivarsson (Söderköping) frånvaro om "Selmas släktingar - präster, skalder och Gônnerskinger". Där kom till mig väldokumenterad släkttråd mellan farfar Magnus Olsson. Det här släktträdet ¨är en av intressanta illustrationer jag inom kort åresenterar på "thorwalds come back"
med skalderna Geijer, Tegnér, Fröding och Nils Ferlin...
Denna onsdag den 13 augusti 2008 var sista kvällen med Marja för min del.Ett fint minne.
Bilden: Min olja Sinnenas möte. 110x78 cm.

THORWALD

Gösta Berling, supen på Broby, konst

Nu är det dags för Kulturveckan i Sunne i Värmland. Selma Lagerlöf, traktens
världsberömda författarinna, skulle ha fyllt 150 år om hon levt. Nobelpristagare
i litteratur 1909, tillika som första svenska kvinna, dito könsbarriärens bryterska som medlem av Svenska Akademien 1914-1940; Selma på Mårbackas odödliga romanberättelser;tidlösa klanger och häftiga kast melan himmel
och helvete.
Thorwald Olsson har just detta år fått klart för sig att släktförbindelser med
hans farfar Magnus Olsson och Lagerlöf-arna finns. Högst påtagliga, meddelade
den meriterade släktforskaren Carl Johan Ivarsson, gymnasielärare i Söderköping
och aktiv i släktsökeriets speciella värld sedan han var 11 år.

Thorwald Olsson har i flera år ställt ut konst, läst sina dikter mm i Broby Gästgivaregård i Sunne. I Selma Lagerlöfs Gösa Berlings saga är Gästis en skjutsstation där Berling tar sista supen, förskingrande den säck med spannmål
som en liten flicka bett honom att vakta.
Thorwalds oljemålningar med livets inre spänningar framskurna i
mänskliga uppenbarelser. Han ser dem som berättelser - innehållet kan skifta från
iattagare till iakttagare.

En vandring bland själar för den som vill se och känna.

Onsdagen den 13 augusti kl 17-19.00 är det vernissage i Broby Gästgivaregård.

VÄLKOMNA.

Jesuskorset - tecken på vad?

Kolla denna bild jag tog från internationella tv-sändningen då Kinas största
propagandanummer gick hem med sagolik flärd, färger, entusiasm---ändå med artighet
och stil---
men just denna bild fastnade i min sonylins; Jag tittade på fem repriser:Där syntes inget kors. Just då jag tryckte på knappen stämd ljus, hastighet just så här...Märkvärdigt eller hur?
Visst formar det sig till ett av religionernas stora tecken:

Liksom från himlen kom han farande den sista länken i ceremonin Den olympiska
elden. Just detta ögonblick angav många som invigningens supernova.
Men på "sport med thorwald" tar jag upp enpartistatens farliga strukturer
och den bråte som inte kan sopas under mattan med aldrig så mycken grannlåt!

Thorwald

Dags att göra Rune Lindström synlig

Leksand.
Dalarna.
Ishockeytokigt. I decennier elitlag.Legendarer en masse: Åke Lassas, Sigge Bröms,
Pära Carlström, Nisse Nilsson, Mapa Sjögren. tvillingarna Abrahamsson. Per Olov Brasar...listan hur lång som helst.

Kulturell motsvarighet; "Himlaspelet";
alias
Rune Lindström!
Jag tvivlar på att många i det uppväxande släket vet vem Rune Lindström är/var.
En av mina i dessa dagar tillgångar är att jag hunnit med fler
karriärer tack vare att jag kom i gång så ung att jag var med vid rinkside redan på den tiden Leksand härjade på uteis. I pressbåset var det trängsel; skinnfäll till varje plats;Ibland visade termometer - 20 grader eller än mer.
Jag älskade att vara Dagens Nyheters utsände reporter i detta exotiska Leksand!

På platsen bredvid DN;s permanenta skinnfäll satt ofta Rune Lindström, iförd en jättelik vargskinnpäls och ryssmössa;
Skådis - när det begav sig i unga år var han älskaren, som
led alla helvetes kval i jakten på Den Stora Kärleken.Rune var privat envis och lite vresig.Han älskade att kämpa ur underläge.

Rune hade en plunta fylld med konjak med sig vid rinkside. Hans då på 1960-talet runda fryntliga ansikte levde och dog med Leksands läge i matchen. Inte sällan hade han synpunkter på det direktdikterade referat för DN:s förstaupplaga - den som kom till alla platser utanför Mälardalen. Konjaksdofterna blandades med spelarnas svettångor och varm korvlådorna.
Sedan jag på hotellrummet i lugnare takt skrivit och leverarat min story för Stoockholmsupplagan. ja då var timmen sen, midnatt. Jag bodde alltid på pensionat Lindbergs där värdparet blev nära vänner; Det dukades nattbord med delikatesser. Rune Lindström anslöt, liksom konstnären Holger Löwenadler m fl.

Rune Lindström och jag blev så nära polare att vi åt runt jul spisade och pratade långlunch, d v s började vid 12-rycket och, bortsett från en eventuell syresättande promenad, pågick arrangemanget till en ny kväll och nya möten,oftast hemma hos Rune, som där fick spela ut hela sitt register: Från filosofi, teater, opera, visor (han arbetade mycket med Lillebror Söderlund), nya filmmanus---och Himlaspelet, förstås, folklustspelet som varje år ges inför utsåld scen mitt i Leksand; vilket mästerverk.
Mats Ersson förlorar sin käresta och en dag även förståndet; Hans långa själs- vandring knaggeligen upp till himla bär, ty Gud har lovat honom att där - just där skall han få återse kärleken. Sista gången jag såg Rune L. var vid fyrasnåret en kall december:
Han hade slumrat in i den gamla slitna länsstolen: Just som jag öppnade ytterdörren
for han upp och han tog upp ett blad som han hade avbildat en man han höll högt:
Bertrand Russel. Jag fick den; "Du ska ha den - ge dig iväg nu, du har mycket att göra därute!"
Det var vid långluncherna med Rune Lindström som jag ivrigt visade mina konstnärliga drömmar samt insikter om berättelser, filmmanus mm mm. Åldersskillnaden var stor, men icke så i anden.
Martin Lamm hette en av DN:s främsta tecknare, ja en av världens kan vi dra till med utan att överdriva. Martin och jag blev vänner; Rune Lindström fanns med även i
den vänkretsen.Martin Lamm gick in i svåra depressioner och en dag orkade han inte vara med längre. Han hade skickat teckningen på Rune Lindström till mig som ett tafatt farväl...."Til gamle Thorwald av unge vännen Martin".
Äntligen, tänk att jag just nu fick publicera både en glimt från Dalom, Rune L och den gudomlige Martin Lamm! Och Bertrand ler sitt leende i sitt oftast bekymrade
anlete, Kanske vid en happening med Gud, Rune L, Martin L och Mats Esson med sin kärestas hand för evigt i hans masnäve.


Thorwald

När Fantasia får fritt fram!

Egentligen talar bilder/konstverk, ja kalla det som skapats vad ni vill,utan pekpinnar. Från mitt kök denna härliga julidag 2008. Och flickan, detalj ur
"Den stora kärleken som försvann". Men återkommer med målningen "Fantasia" eller "Poesi", som jag också kallat den.

Thorwald