Att våga vinna

Att våga vinna.
Utmanande.
Jag fokuserade Dagens Nyheters personal kring temat i en intern kick off-samling.Året var 1984.På kampskriftens omslag fastnade jag för Bruno Liljefors "Sträckande änder" - ett masterpiece med paradplacering i Thielska Galeriet på Kungl. Djurgården,"Klart som spad,där valde du rätt som ett lagarbete- men bara min fotgrafs bilder tillåts", förkunnade Thielskas legendariske intendent
Ulf Linde---Sven Nilssons fotografi är ett mästerstycke även det;
Havet stormar; För flocken på väg till värmen blir kraftmätningen en envig där sammanhållning och vinnarvilja satt på det yppersta provet; genomsyrandes allas triumf när stormens käftar slappnar och himlen ljus får vattnet att explodera
i alla tänkbara färgspel.
Jag är fortfarande glad över hela Att våga vinna-jobbet.Avslutningen med två kvällar då vi hyrde Berns salonger och packade allt från Röda rummet till stora salongen med DN-folk som kunde glädjas åt goda resultat för hela koncernen.Alla tilldelades en tavla med Nilssons bild av Bruno Liljefors målning. I viss mån betydde vinnarandans återkomst en del. DN-andan var åter. Interninformationen hade verkligen varit i botten. Ledarskapet halvhjärat.Man hade inte ens orkat tända upp DN/Expressens fasadbelysning - tusentals lampor som släcktes under energikrisen tio år tidigare. Den raffinerade reklamen i skrapans topp (25:e våningen) där Dagens Nyheter och Expressen åkte runt, runt; växlandes skylt som syntes över hela Stockholm. Vi hade satt fart på "Huset som aldrig sover".Stockhlmare skrev och tackade.
Jag var dock aldrig störd av den vänstervridning som DN beskyllts för; icke minst av illvilliga undertoner i Svenska Dagbladets annonseringskampanjer, betalda med presstödet - detta socialbidragande till tidningar som inte pallar i konkurrensen. Bisarr verklighet; Kapitalismens infofront lever på skattebetalarnas slantar.Svd-exempel; Nyheter behöver inte vinklas - gå över du också!

Vem är Du, Torbjörn Larsson?

I dag har Att våga vinna med tidens rätt glömts bort i DN-lägret, där hövdingen heter Torbjörn Larsson, f d chef i Aftonbladet men i grunden en chefsbesatt sportjournalist modell redigerande med en envis hängivenhet, m a o de sk klättrarnas attribut, gift med Bonniers meste startare av vecko- och månadstidningar. En så äkta själslig individ,ja, jag lockas nästan hoppas attAmelia. Viva Italia!t Hon kan få fram annat än snustorra akademiker likt dockor då de envisas sitandes i TV-paneler och dödar all humor nästan hela dagen. Tobbe får flytta in i rum T.L. hos Bonniers och skapa männens + Från + 35 (pappabilagor) hela vägen till +88 år Ja, kanske 70 minus som ett helt nydanande grepp. Med Amelia som chefredaktör får kvinnan sitt stora genombrott som dagstidningsförnyare. Hög tid, mina grånande idéslocknande herrar!

Fotbolls-VM 1966 i England. Då var jag just fyllda 24 år, den yngste någonsin nominerad till ett sådant stort arrangemang. Vid mitt samlande av underlag för mit livs projekt, "Mina vilda memoarer" sökte jag klipparkivets chef. 400 kr för två arma klipp från England 1966. "Du skulle ha sparat det du skev", fastslog arkivrösten. Jag skrev mejl /flera/ till Torbjörn Larsson. Icke ett svar!
Torbjörn Larsson får nu visa var skåpet står. Min upphovsrätt kan användas i ett domstolsprövning av mitt ärende. Här finns bevis för immateriella värden som skribenten är grundlagsskyddad ägare till. Det låter illa för DN: tänka sig att en medarbetare måste gå via domstol för att få loss kopieringar av det publicerade materialet.Utan kostnader för författaren.Jag sätter en slant på att Torbjörn ordnar detta.
Kanske nästa års vårbäckstid?

Åter till EpiCept.Att partneravtalet kan komma "när som helst" ä r korrekt.Det är verifierat av Epis styrelse (Läs Bob Cooks mejl!)
EpiCepts nye marknads- och säljchef Bernie Tyrrell är ovärderlig:ett slags garanti; Han kan motivera värdet för Ceplene och har redan signalerat för storsatsningen Ceplene/Europa.
Att Bernie Tyrrells resa till Amsterdam avslöjades av mig och ingen annan är intressant.Den var symboliskt bevis på handlingskraft.
Bernie Tyrrell rivstartade helt enkelt; Ingen tid får gå förlorad i lanseringen av Ceplene/Europa.
Och nu fick aktien ett lyft, kanske fortsätter uppsvinget. Försiktigt vill jag antyda att helgen kan bli en festivitas för EPCT.Och nu kommer läckor in i spelet.
Så kan det gå.
Thorwald