I ett tomrum, men sittandes i samma båt eller är det måhända bara som det känns:
En drömsekvens, en heroiskt dramatiserad tillbedjan riktad till alla och envar?
Jag lyssnade och såg John Lennon sparra rocklegenden Chuck Berry i
Johnny be Good---inte God. Johnnie...my old lover!
John L och Chuck är vad gudarna vill och skall ha, ja föräras, som vår tillbedjan
superhjältar. Orsak; De vågade att vinna.
Och de dog på sin post.
Arvika har Galleri 39 (jo utan ändelsen e i Galleri, ty fransksnofsigheter
är ju ute som hagelbyar i juli).
Mina tavlor följde med mig till gården Jâle här vid Klarälven.
Det känns som paradiset i det gamla timmerhuset. Just i denna stund drömmer jag:
Lämna mig aldrig du låga
som tappert tog smällarna
då, ja just då
kvävningen
var nära;
Smultron är din doft
och livets djupaste svällande---
åtrå--- din smak
ty vi skall bädda en hagtornsbädd
och känna smärtans kärlek i
vederkvickandets stund;
Det söta blodet är nyfödelsens underverk;
Sjung, mina vänner!
Dansa mina tavlor!
Thorwald
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar