Efter 39:an - tomrummet

I ett tomrum, men sittandes i samma båt eller är det måhända bara som det känns:

En drömsekvens, en heroiskt dramatiserad tillbedjan riktad till alla och envar?
Jag lyssnade och såg John Lennon sparra rocklegenden Chuck Berry i
Johnny be Good---inte God. Johnnie...my old lover!

John L och Chuck är vad gudarna vill och skall ha, ja föräras, som vår tillbedjan
superhjältar. Orsak; De vågade att vinna.
Och de dog på sin post.

Arvika har Galleri 39 (jo utan ändelsen e i Galleri, ty fransksnofsigheter
är ju ute som hagelbyar i juli).

Mina tavlor följde med mig till gården Jâle här vid Klarälven.
Det känns som paradiset i det gamla timmerhuset. Just i denna stund drömmer jag:

Lämna mig aldrig du låga
som tappert tog smällarna
då, ja just då

kvävningen

var nära;

Smultron är din doft
och livets djupaste svällande---
åtrå--- din smak

ty vi skall bädda en hagtornsbädd
och känna smärtans kärlek i
vederkvickandets stund;
Det söta blodet är nyfödelsens underverk;

Sjung, mina vänner!
Dansa mina tavlor!


Thorwald

Vernissage---grymt utmanande!

Lördagen den 14 februari mellan klockan 12.00 och 18.00.
Än sen då?
Swiiiisssccchhh!
Så är den bubblan borta med vindarna.

Men du, lömska vind, som kan svepa iväg vad Du vill
eftersom ingenting anmäler Ditt inträde på scenen.
Inte som när vi människokrakar levt herrar och damer
på parnassernas galatillstsällningar:
Dunk dunk av markskalken,staven i fast hand, äskande absolut Håll käft och klirra
så lagom med drinkglasen:
"Hans ärade höghet hertigen Riddarsporre av Det eller Det eller Vad Du vill!"
Aha!
Mummel och klirr-klirr igen:
Skål ta mej f-n!

Men denna lördag klirras det bara bildligt skrivet. Ty, jag har Vernissage.Stort
för mig---säg mej - även för Dej? Då är Du varmt välkommen!
Jag känner minnet knacka hårt i Gallerie 39:ans Perstorpsgolv
absolut prick 12.00:

Thorwald Olsson öppnar nu dörrarna till sina inre rum. I dagligt spårljus,
i nattens tystnad, ja i alla möjliga tider och rum, har han målat.
Ja, så är det.Sedan jag som parvel rusade Kyrkgatan fram och bakåt och hit och dit
så har mycket vatten forsat under livets broar.

Lugn nu, Olsson.Jaga inte upp Dig! (Jag pratar med mig själv, det hör till, nota bene).
Dante skapade fantasins Comedia superiores--och Florens blev aldrig sig likt. Men
han höftade till alldeles för få platser för människovraken;
Både i paradiset och helvetet. Hans påhittighet var långt mer avancerad än
hans sanningspatos.
Men si! Där fick jag poängen, Oh Ske Gud och tack!
Vad vore våra datastyrda kraftlösheter, och med syndromet "Han gick in i väggen"
överallt förhärskande på vår glob, om inte mästarna hade fått ljuga lite, ja okey---
jag menar m y c k e t. Han hade så rätt han Elis i Taserud /Tasere/;
Har en inga vanter får en väl ljuge ihop ett par!

På lördag är jag i alla fall på plats i Gallerie 39 i barndomens vagga;
Arvika. Smaka på ordet---ty det finns mycket konst i det.

Thorwald

Dags packa för Gallerie 39!

Tiden rinner iväg.
Nyss tyckte jag det var långt till den 14 februari 2009.Nu blir det nästan bråttom, ty knappt tio dagar tills jag skallha hängt min separatutställning i Gallerie 39. Adress Kyrkgatan, Arvika, min ungdoms hjärta; Ja, jag älskade verkligen Arvika. Liten? Inte, ty den är stor som den är mänsklig. Vackert klättrar staden upp från vattnet; Kyrkviken, en vik i Glafsfjorden.Sveriges innersta hamn som har kontakt med de stora världshaven, ja den finns i Arvika. Kulturen med konst, hantverk, musik, teater - allt genomsyrar min ungdoms hjärta.Där uplevde jag en unik övergång från barn till yngling; Fick som
volontär en intensiv kpurnalistutbildning på Arvika Tidning;Hade lätt för att skriva.
älskade hårt arbete. Idrotten var en viktig plattform: kom tidigt med i Arvika Bollklubb (fotboll) och mycket mycket mera. Och Konsten fanns som en naturligh del i Arvikasjälen.

Gallerie 39 drivs av Arvika kommun. Det känns rätt; mycket spännande att nu vända hem till modersmjölken med målningar som väl fyller upp den härliga gallerielokalen, designad en gång av Per-Inge Fridlund, legendarisk eldsjäl som intendent för Rackstadmuséet.Per-Inge drev eget gallerie under ett antal år. "Öppna sinnen" är mitt tema.Underrubrik: Att våga vinna.
Kl 12-18.00 lördagen den 14 februari är det Vernissagedags för T. Olsson. Öppet har jag övriga dagar 12-17.00. Några frågor - ring gärna 055220019 eller 0761389688 eller e-mail thorwald.olsson@telia.com

Thorwald

Obama - nu börjar allvaret!

Som USA:S 44:e president svor Barack Obama in sig och ceremonin var
unikt laddad; 1.5 miljoner fanns på den hänförande plats i Washington, som överblickas av Abraham Lincoln, där denne mest legendariske landsfadern tryggt sitter i länsstolen med korslagda ben;
Jag fick en märklig känsla av att Abraham L., mördad för sin kamp för alla rasers lika värde, ger Barack Obamas kröning till USA:s förste färgade ledare
en avgörande, unik dimension:
Den Kenyaättade milt leende och drömliknande framgångssagan Obama h a d e verkligen folket med sig; Inte bara i USA; Ynglingen med den vackra och kloka makan Michelle samt förtrollande döttrar, avverkade 10 olika partys. Medan föregångaren
George Bush II, helikoptrades till Texas så rivstartade Barack och Michelle den nya
makten.Obamas hela gestalt glittrade av segerns sötma; oändlig är den maktberusing som intager en människa; Hav det i minnet!

Just uttrycket "den nya makten" tycker jag passar utmärkt;
ty Barack Obama är ingen pastor Jansson-kliché utan ett livs levande mirakel, en frälsare som orkat brotta sig igenom en jordskredsseger; 53 procent av rösterna gör honom till en man med alla gtrådar i sin hand. George Bush II lyckades vinna sitt andra val efter ett skrämmande rådbråkande och domstolsståhej innan han med minsta möjliga marginal kunde klamra sig fast i Vita Huset.

Jag grät inombords då för fyra år sedan. Tyckte att USA och vi i övriga världen var värda ett bättre öde än att ha den tjatige konservatisten från Texas att fortsätta agera kraftlöst - bunden till händer och fötter av engagemangen i Mellanöstern - en ändlös strid mot spöket Bin Ladin och Irak/Iran/Afghanistan/Pakistan...
Allt på grund av den mördande förslavande miljömördaren oljan, som i och för gick upp yill 120 dollar/fatet innan finanskraschen tog spekluationstrollen i deras stora
öron. Rättvisan slog till justs som kapitaleet trodde det hade segrat.

Nu gäller det för Barack Obama att utan dröjsmål attackera bölderna och de5t kräver tålamod;

1/ finansbubblan som sprack och plågar hela världen; Att gå in med något som kan
parallelliseras med Marshall-biståndet 1948-1953 - och som faktiskt lyfte de ickekommunistiska länderna i Europa ur totalmörkret efter två världskrig.

Marshall-hjälpen ansöktes av 16 eurpeiska stater; Biståndets omfattning gäller som
rekord omräknat i dagens penningvärden, i alla dess former; Josef Stalin tvingade alla öststater, som Sovjet bokstavligen låste in, att neka Marshall-biståndet; Den förföljelsemaniske härskaren Josef S. såg biståndspaketet som USA:s sätt att kontrollera Europas framtid,och så startade per omgående det Kalla krigets.
Nu är Marshall-varianten något exceptionellt framgångsrikt. Istället för att bakbinda
och straffe ut förlorarna - som skedde vid fredsförhandlingen 1918 och skapade Tysklands djupa depression vilken gav grogrund att bygga upp monstret Adolf Hitler
och hans nationalsocialism.
Barack Obama kanske redan har synat Marshall-insatsen. Den bör hur som helst vara ett rättesnöre även på Wall Street. Obama har skarpa utspel på gång i finanskrisen.
Och som opinionens härksare för närvarande ges BO allt tänkbart stöd från alla läger:
2. USA måste bli kvitt rollen som något slags fadder för Israel.Och satsa på ny energi på ett sätt som en gång stänger de öppna svarta hål oljan ställt till med.
Att BOMBA palestiniernas enda kvarvarande front---Hamas----genom att dra igång fullskaliga luftangrepp mot det trångbodda Gaza---där finns inte ens ett spår av
förnuft;Allra minst av Gud. Illdåden tvingar folk att tycka illa om Israel.Bilder av barn, värnlösa gamla, ja till och med FN:s biståndspaket sprängda till stoft...
Israel måste ge för att få. Denna slogan kan Obama sända jorden runt:
Israel måste ge för att få fred!
För mig är detta med Israel och palestinierna en gåta:
Judarna drabbades av ondskans värsting - Hitler - och vi har skräckslagna ryggat för
bevisen Auschwitz osv. Och så kör Israel - judarnas kompensation för vad de utsattes
för i andra världskriget - med grymhetens metoder för att hunsa palestinierna.
Få se vad Obama kan göra!

3. Irak och Iran: Spika återtåget från Bagdad. Gör inte denna destruktiva långbänk
längre.

4. Ge utbildning prio 1: Nationellt måste Obama välja den svenska folkhemsmodellen:
Parollen bör vara:
"USA - mitt folkhem!" Utred underlag för en allas rätt till först och främst fri sjukvård - inbegripet skatter och försäkringsmodeller som säkert förbluffar USA:s konservativa feltänkare.
Meningen med ett folkhem är att svaga grupper skall gynnas v a r a m e d i utbildningens alla steg utan att hamna i bakvatten p g a fattigdom.
Med en folkhemsmodell, som alla medborgare rimligt samlas kring, får USA en ny framgångsvind.
Nitlotterna tas ur det haltande system som nu ger en negativ framtidssyn;
Studera de tickande bomberna i de omänskliga storstadsgettona;våld, droger,
barn vind för våg i gatans hopplösheter.Det krig hela världen borde samlas kring är kriget mot kriminalitet och droger: En mätare på Time Square i New York visar mord--antalet offer tickar hela tiden.

Ja, där har Obama något att bita i och jag satsar utan gardering på pojken från Hawaii, Chicago och med rötter i Kenya, landet som steg eller rättare sprang fram i idrottens ljuskägla; löparundret från Afrika---stor dominans i långlöpning och i dag kan vi rada upp tjejer och killar som utvecklats från fattiga barfotalöpare till megastsjärnor i friidrott. Jag noterade att golfens underverk Tiger Woods intog talartribunen i förpostgalan till Omabas kröning; Tiger Woods talade om sin far,den svarta soldaten, och om sin kärlek till landet. Tiger driver själv ett gigantiskt center för att bistå barn som saknar hem och hopp.

Thorwald

Ljuset - och dalgången gnistrade!

Ett under - välkommen Ludvig!

Ludvig -

Advent, skyltsöndag...saffran...

Denna målning upplevs som hämtad från skyltsöndagen man som liten upplevde i Arvika.
Spännande! Lussekatter, saffransdoft, glögg...men framförallt; Så alldeles märkvärdiga skyltfönstren var. Och efter första skyltsöndagens avtäckning av
vad varje butik hade att komma med, ja då barkade det mot Lucia;stort, stort... med
Luciatåget rullande genom den lilla staden med huvudgatan Kyrkgatan som
ett hav av spänning. En av mina systrar, Ing-Britt, valdes till Lucia 1957.En
annan, Britta, var tärna året efter.

Thorwald

Offensiv är min enda väg!

Har man levt efter principen "Lev och låt leva" och ena stunden sörjt förlorade kärlekar, som bleknat bort som åtråstyrd inbillningskärlek och i ett par. tre fall fått min annars hyggligt välbeställda kålrot att sluta vara annat än kaos. Kålrot, som högt värderade sportskrivaren och sporttecknargiganten Rit-Ola Garland,i telefonkatalogen alltid etiketterande sig med adress Blanchegatan i Stocholm och arbetandes för Dagens Nyheter, Se (Veckans Ritola) samt det egna kället seriefigurerna Biffen&Bananens öden och äventyr, som blev slangsnackande halvdussinet folkkära filmer (Åke Grönberg, Biffen. och Åke Söderblom, Bananen). Såg förresten för något år sedan den där från verklighetens Sverigeloppet, Svängis-klassikern på cykel,i regi Dagens Nyheter och dragandes hundratusentals åskådare. Ritola fans tillsammans i ledarbilen med legender som Sven Pe Johansson, den urstarke, glödheta hlsingen och duellisten i lägen då han tappade sitt tålamod. Men han var som en far för oss yngre medarbetare, av vilka oftast jag var, som han sade sedan han blivit DN-sportens administrativa chef, "en journalist med yrket främst". Då jag efter många, laddade år som reporter i farten stod inför en skilsmässa från 2 små pojkar och en hederlig fru, ja då var det rakt in i väggen; Sven Pe visade då var kärlek är; Han ringde mig i USA, dit jag 1979 ställde kosan med målet att aldrig mer återkomma till Sverige. Jag skrev min utvandrarbok "Yrke: Proffs i NHL". en gav DN:s eget förlag ut.Jag hyrde lägenhet i Miami. Tränade hårt sex dagar i veckan. Jag kom in i otroliga kurser vid och Creative writing ökade min engelska mångfalt. Jag spårade in på USA:s kanske främsta dagliga tidning utanför New Yok och dess N Y Times; Miami Herald; Pulitzerpriset flerfaldigt, och det var inspirerande att få tillgång till denna studie+plats. Pulitzervinnarna i undersökande journalistik blev vännner och lärare och ett¨år senare var det allvar: "You are an American-reporter, your skills and merits from Dagens Nyheter helps!" Sven P och chefer över honom hade hört sig för och fattat att min sorg över familjekraschen var nödvändigt dramatisk, Jag fick ett enkelt rekommenderat brev från DN:s chefredaktör Hans-Ingvar Johnson: "Du får här ett stipendium Thorwald, och så är du välkommen till DN när du tagit din tid." Eftersom jag skattemässigt var utskriven ur Sverige så blev DN:s uppmuntrande gåva värd det dubbbla. Mina belackare på tidningen visste jag vilka elaka dubbelnaturer de var. Ärligt talt tyckte jag mest ingenting längre och under alla år som allmän reporter och en mobilisering som befattningshavae i direktionens team och Hans Tingmalm som en äkta vän, liksom koncernchefen osvsamt - får ej glömmas - chefredaktörerna Bengt Dennis och Christina Jutterström...och Dan Lannerö, Sören Löfvenhaft, ralen Melander, Sven-Erik Sjöberg, Sven Öste....När jag, för att inte låta journalistjägaren ta struptag på mig igen, så gick jag en morgon in med en A5-lapp till Tingmalm; Jsg vill nu avsluta mitt Att våga vinna. men sedan vara fri att åka och bo vart jag vill. Skrivandet är en kärlek att vårda". Jag avtackades med middag på Essingen. Fick en DN-klocka i massivt glas.
Den finns här på gården Jale i köket, en oskattbar klenod. DN och den berömda Rudolf Walllska avlånga punkten; (Wall startade upp DN 1864). Christina J överräckte dessutom en DN-klassiker - den finase världsatlas som skapats; "Och när du ägnat världen så det känns nog, ja då står DN alltid redo att ta emot dig." Dessa ord visade vilka kamrater jag hade.Bland dem Bobby Byström och fotografen Olle Seijbold, som jag ville och fick ha som min hovfotograf då kampskriften Att våga vinna arbetades fram. -- Ja det blir lite utvikningar så där ibland; Minnet är välfyllt och anteckningarna i förda dagböcker i sin nakna självrannsakan. de gläds jag särskilt åt. Skitstövlar är skitstövlar, som Ritolas kompis och vän från norra Latin, Idrottsbladet innan de byggde upp DN-sporten till landets ranking; "Vi är bäst och skall så vara - DN-sporten är viktig", fastslog Ritola allvarligt, drog ett djupt bloss på sin nästan svarta cigarr Felix Brasil; Han var rörd, Plats det populära medialokuset Sankta Klara---jag hann med både legenderna V6 och Tennstopet innan rivningsidiotin skingrade epoken med tidnings-Klara. Nya tag och ett minne från tiden då DN-sportens årliga egna årsmiddag arrangerades på Tyrolerstuket Sankta KLara; Vid 2 eller kanske rentav 03.00 ett av de välsignade åren hade Stockholms-Tidingen bokstavligen rivningsgänget inpå bara skrivmaskinerna. Vi spelade poker och nu skulle den spelas till morgonen ---och ST liknade en ruin från det bombade gamla Breslau i Polen som jag just hade besökt med fotbollslandslaget: Delar av väggarna var slagna till grus och cement,, trapphusen livsfarliga att gå i...men på något sätt bet sig trotjänarna kvar. Pege Mjällby arbetade där på ST innan han via Svenska Dagbladet nådde DN. Pege är far till fotbollsspelaren och numera TV4-experten Johan. Pege var alltid en själsfrände för mig.Han levde förresten i uppväxten ensam med sin far, lokalredaktör i Mjällby. För Östgöta-Correspondeten, där Pege slog ígenom.En linje är allt överskuggande när jag söker dra ut lärdomar vid summering av mina öden och äventyr, med- och motgångar; Att i kärva lägen gå ned helt i varv; Lägga in fysiskt vitaliserande promenader, styrketräning: Plus nyttig kost, men det allt överskuggande; OFFENSIVEN. Jag är ett enkelt offer om jag ägnar mer än tio minuter åt skitprat och bekymmer. Nej fokus på det jag vet att jag är bra på - alltid är det något! - och som jag brinner för. Offensiv är inget enbent recept. Att komma igen är inga slumpade fenomen; Grunden är att vara äkta inför sig själv och andra. Älska stunden, ty den öppnar morgondagen. Ritola drack svart starkt kaffe md smörgåsar kl 12.15-13.00 nne på centrala sportredaktionen i DN-huset. Han bolmade muntert på sin svarta Felix Brasil, flaxade bort rök så vi blev synliga. Och så läste han i sin viktigaste utländska blad; New York Times, närstående agens Nyheter. Miami Heerald och Los Angeles Times också. Bilder är till för att se på. Thorwald

Det knoppas inför vintern

Kan knopparna överleva. mamma?
Barnet drar en trädkvist intill sig. Ser bekymrat ut.
Och mamman stakar sig lite.
- Javisst. Naturen knoppar obekymrad om kölden. Alla sprakande höstfärger är en salut! Och knopparna kvisten redan visar dig skall bli blad eller blommor.
Barnet dansar bort bland de färgsprakande träden svingandes knoppkvisten över huvudet.Vilken tröst naturen är med sina ofattbara anpassning.
Men växthuseffekten---andra hot i vårt slutna system för livet---
Så barnets fråga har inga enkla svar.

Att

Att

Obama - en frälsare är född

Hela världen, ja innerst inne i det mörkblåaste borgarhjärta, välkomnar
ett genombrott och den historiska triumfen över Washingtonveteranen John McCain, 71. Barack Obama, USA:s förste färgade president.Demokraterna fick av bara farten majoritet i senaten och kongressen, vilket vidgar Obamas möjlighet att agera och få igenom reformer.
38 år, slängd i käften, klar och välsorterad i skallen och ägandes äkthetens dyra gåva: Karisman; ja, en ny frälsare är född. USA och Afrika. I Baracks pappas by i
Afrika dansades det och dansas det väl än och vi kan bara dansa med; Effekten av att denne färgade pojke utklassar allt i sin väg från ingenting till posten som chef för världens enda supermakt visar sig nu slag i slag.Det är ett slags upprättelse för oss alla, Jag var i Atlanta i Georgia 1968 då Martin Luther King föll för en krypskytts kula i Memphis; Någonstans hörs hans bevingade ord från de svartas
protesttåg mot Vita Huset; "I have a dream..." Gud sände den 4 november 2008 svaret;
Barack Obama.

John F Kennedy hade samma lyskraft, då han slog sig fram till presidentpalatset
Vita Huset; men han kom från en välsituerad familj, backades enormt av den fanatiske fadern. Men John F hade en utstrålning som man aldrig kan glömma; "Fråga dig inte vad landet kan göra för dig - fråga dig vad du kan göra för landet!" Ord som rullade
ut i vår skröpliga värld efter JFK:s installationstal. Men frälsaren korsfästes; jag minns tårarna i mina ögon vid minnet av den stund när chockbudskapet kablades från Dallas; Kennedy dödad av en krypskytts kula då han bejublad mötte folket i kortegen genom Texas symbolstad nr 1.

Barack Obamas seger en knockout.
Knockout på Bush-erans ständiga konservatism; Krig, Finanskrisen. Mycket bottnar i att den vanliga medborgaren tappar hoppet. Bolån förfaller och en stor tragedi har utspelat sig. Barack Obama kan inte gå på vattnet, men han kan inge ett ärligt hopp när han i januari 2009 svär presidentseden och greppar maktens tömmar.
Jag är lycklig som fick uppleva denna radikala förändring. Och tänk att det inträffade i USA. På rätt plats, i rättan tid. Jag gladdes åt Hamiltons magnetiska dragning - det kallas karisma - då han vält alla begrepp upp och ner i motorsportens tungviktsklass Formel 1.
De är bra lika Obama och Hamilton!

Thorwald

Var kommer motivet ifrån?

Gallerie 39 i februari!

Ensam här på OlssonsGården vid Klarälven i Värmlands hjärta.
Ensam avseende människor.
Icke ensam om jag ser till konsten och dikten. Svängningarna med fyra årstider!
F y r a, nästan overkligt hur man familjerar sig med de kringilande löven, som söker
hitta sina platser före snön; allt för att ge bidraget till omstarter i näringskedjan.

Jag håller just dessa dagar i början av november på med en inventering i ateljén:
Icke färdiga målningar för sig, färdiga såvitt mina känslor och avbildande i denna stund---och jag tar god tid på mig.Allt kan/vill/skall icke förklaras!

Lokalradion skvalar på; man vill tydligen kolla presidentvalet i USA även i Karlstad,
Valet blir innan innevarandde dygn - 4 novemner 2008 - en klar seger för demokraterna
och kampen mot rasförgiftarna!
Bushvännen John Mc Cain såg och hörde jag så jag minns det än det där året 1985, då jag fick ett uppdrag som för evigt suddade ut eventuella tvivel på min förmåga som allround journalist; Jag fick vikariera som Dagens Nyheters korrespondent i Washington.
På flygtrippen till radhuset i Georgetown - där för övrigt John F. Kennedy bodde en gång - och DN:s redaktion i National Press Building var det ett kort stopp på
Newfoundland, Jag skrev kikande ut över den bländande vita Alaskasnön;
"Mitt bevakningsråde: Från Newfoundland till Hawaii."

Jag är mycket lycklig för satt Obama nu blir den förste färgade presidenten i USA.
Han kanske stilla tänker som jag fastän ordningen då blir "från Hawaii till och med
Newfoundland" eftersom han har rötter borta vid Pearl Harbor. "Härifrån till evigheten" 1952? Gick på Palladium i Arvika. Jag var ganska flitig filmrecensent i Arvika Tidning, där chefredaktören, påeldaren Helge Dunghed inte bara satte en knattereporter på allt från att läsa korrektur - även Predikoturerna - till att skapa bildsidor från byar och sköta jobbet, som han uttryckte saken "Skapa från ax till limpa!" Blev de bra, som min helsida från barndomsbyn Tobol i Gunnarskog, fick man beröm. Helge lärde mig att ta kritik; "Även om jag i all bråte med jobb låter elak som f-n så låt dig inte om s ä t t e t. Kolla problemet sakligt oc lär du det minsta så är du en vinnare!" Upriktigt; En dag hoppas jag nuvarande chefredaktören för Arvika Nyheter, Jan Nordenberg, letar upp de gamla läggen från Arvika Tidning.

Men åter till DN och USA! Livet rullade snabbt och underbart och ensam trivdes jag som korrespondent.
Jag liksom kände hur orubbligt harmoniskt mitt hjärta klappade:
Nu fick det missunnande packet säga vad det säga vill om grabben från Arvika och
Gunnarskog; Detta uppdrag gick som smort.Jag fyllde DN:s trevåniga radhus i Georgetown med het musik; "Born in USA" med Brucde Springsteen på topp i detta skarpa hest dräpande rock´n roll mot Vietnamkriget---i dag kunde det gälla Irak
ja a l l a krig; Krig är fnalemente tragica i mänsklighetens soptunna. Mc Cain har i hela valkampanjen framträtt som Vietnam-hjälte och häcklat sin unge motståndare som en svikare gentemot krigsveteraner och de stackare som jagar spöken i Bagdad och
Afghanistan,Samma skiva har legat på i många år nu. Det krigströtta amerikanska
folket, som inkluderar gamla, kvinnor och barn, däribland miljoer i sroestadsgetton med helvetets trynen: våld,kriminalitet i ett hav av drogmissbruk, prostitution och allmän förnedring, måste få rådrum: sakta men målmedvetet styra över de fritt
skenande krigspengarna till den stora över allt annat överskuggande uppgiften;
Att ge rättvisa, minska de omätbara gapen mellan fattig och rik.
Hans vision bör vara: Nu bygger vi vårt amerikanska folkhem!

"Härifrån till evigheten"; Burt Lancaster, Frank Sinatra - hans bäst utförda filmroll; Allt gick åt h-e för USA i andra världskrigets slutskede; Som en i ökenhettan ilsken och utan förvarning anfallande skallerorm slog de japanska piloterna till i gryningen mot Pearl Harbor, där amerikanarna hade sin viktigaste örlogsbas för Stilla Havsflottan: Revanschbegäret nästan kvävde Washington,och atombombstesterna i Nevadaöknen blev förintelsens entré nr 2 som hämnd för japsens överfall;Två städer arombombades; Hiroshima, Nagasaki...1985 var det 40-årsjubileum; Jag lyckades hitta mannen som avfyrade B52-planens atombomber; djävulens hittills mest skrämmande masslakt av allt liv; mot allt vad respekt heter för livet på jorden.
Jag hittade bombfällaren på sin sin traktor, han hade egen ranch i närheten av testerna i atomvapenprogrammen.
"Jag skäms inte. B52-orna var outstanding i räckvidd och funktion.Vi kom, jag tryckte
ner releaseknappen; ljudlöst---vi åkte på hög höjd och återvände hem utan missöden.
Jag är inte rädd för atomproven härute."
Jag kände sorg när jag knäppte en sista bild.
Han finns inte mer. Han dog i leukemi, d v s svårast möjliga cancer,
McCain - när såg du "Härifrån till evigheten" senast?

Vad jag än stötte på under det händelserika Washington-vikariatet 1985 så kändes jobbet härigt utmanande. Jag plockade över äldste sonen Magnus, född 1970, en hel månad. Han hängde med d vi korsade det stora landet västerut.No respect. I hyrbilarna var det ibland alldeles tyst då då körde in på Manhattan, eller Springsteens "Born in USA". Vi jagade Columbiamaffians Narkotiasmuggare i Karibiska sjön, skottlossning..Och Ronald Reagan opererades för ändtarmscancer; Vem uppehöll presidentens plikter då inte ens Nancy kunde tala med maken.
Jo, en viss herr George Bush var vice.Och sedermera blev han president på riktigt och
det känns nästan overkligt men nog tusan blev den i skvallerpresen ofta förekommade George Bush II, som tvärt slutade med skörlevnaden.Så kan det gå.
Vi får nu vara tacksamma att al Qúida och Bin Laden, om han lever, håller på en ung färgad ledare för den enda Supermakten och kanske kan terrorskräcken kylas ned.

Gudskelov,tänker jag ibland då ja arbetar med konstens roll i vårt samhälle;Ja Gudskelov att jag gjorde ett livsverk som ärligt arbetande journalist och entrepreneur, Jag slutade DN-engagemanget då jag hade fullföljt den stora interna självrannsakan med stopp för motarbetarna.
Medarbetarna, som ville och vågade vinna.Vara med- inte motarbetae,Det tändes eld i mina förslagslådor. Jag hade varit med i Journalistklubbens styrelse i flera år under den allra mest revolta stämningen med dagliga kostsamma ¨gnissel i samarbetet ledning- kontra medarbetarna.Allt - och lite till ifrågasattes. Vi i facket talade vid några sammandragningar på allvar om att börja realisera ett övertagande av makten;Åtminstone flytta fram facket än mer.
Något hände just då, Platsen för rådslaget var en kursgård på Lidingö. Ordförande Staffan Teste,och strategen den knipsluge Mert Kubu, och tjejerna förstås...
Efter Lidingö förstod jag att det fria ordet och läsarna ej kan behandlas som luft. Ägarna, DN förde inget särskilt positivt liv som Bonnierdominerat börsbolag---
Min unika insyn i facket, rollen som frontreporter utan fjäskerier åt vare sig det ena eller andra hållet - samt att jag kom bort från sportredaktionen innan jag körde fast. Hör gällde det på fullaste allvar Dagens Nyheters framtid;
Vårdslösa, illa journalistiskt underbyggda, experiment med fler än dussinet förortstidningar...Jag såg hur kostnaderna hade ett slöseriets grogrund; aktioner från tvivelaktigt kompetenta medarbetare blev ett för mig avgörande läge;Deras negativa ansatser spred sig.
Utan att bry mig om vänstervågen,som dominerade hela Marieberg dessa år, gick jag i konsekvent polemik mot det jag kallade motarbetarskap och som hotade tindingen; Ja var ofta utgivae av interna åsiktskanalen "Myggan"; Där spelade jag ut Maos lilla röda och Marxistdyrkarna---Droppen som bevisligen var en ödesfråga för DN var;
Förortstidningarnas medarbetare, som lyckades konvertera B-betonad kompetens på ett inte särskilt imponerande veckoblad till viktiga redigerings- och reporterjobb i stora DN, Mitt förslag var rakt, utan sidospår:
Lägg snarast ned alla bilagorna.Informera, ge dem det berör info dygnet runt om det
krävs;Jag deltog vid informaionen om förortsbladens nedlägging för första gången som direktionens informationsansvarige och jag tyckte VD Hans Tingmalm var ovanligt lugn.
Jag hade lanserat idén med ATT VÅGA VINNA för direktionen,och chefredaktören Christina Jutterström, själv mobbad av vänstergänget som inget dög åt.Rader av förtroendeomröstningar ingick i mobbens försök att få bort Jutterström. Med framtidsmannen Dan Lannerö som samordnare I Att våga vinna-projektet tog offensiven full fart. Dan Lannerö vaar oerfaren men jag hade en unik insyn i läget på DN-redaktionen tack vare facket.Slutet gott, allting gott.

Såja, nu fortsätter jag att plocka bland mina arbeten.
På köksbordet ligger en bekräftelse från Arvika kommun:
"Nyckeln finns att hämta i receptionen, Biblioteket..Ni ansvarar själv för...osv"
I februari 2009 skall jag sålunda låta mina alster vara till allmän beskådning i
den härliga lokalen Gallerie 39 nästan precis där vårt stamkondis CK (Centralkonditoriet) låg. Jag kan se nig komma infarande, morsa på kompisarna vid stambordet under spegelväggen längst in, håva upp en femtioöring eller fler, gå fram
till Jukeboxen och trycka på Blueberry Hill md Fats Domino, följd av Just walking in the rain med Johnny Ray...
Så 39:an nästa - min debut med separatutställning i hembygden.

Thorwald

a

Höst! Samling kring målaren

Jag satte mig att skriva
men i höst
flyger tankarna lätt som lövet
med virvelvinden;

Jag förpassades till en höjd utanför
Mexico City
1970 var det bestämt;
Och jag älskade de
vanliga och därmed mycket
ovanliga;

Dessa mina oljemåningar
berättar---en sen oktoberdags sökande;

Ur snäva vinster i mammon räknat
vänt på;
vänt tillbaka;
Kontoutdag! Minsann! Oj då så mycket!

Nu är lugnet eller chocken
på besök;
Inget avgörande, amerikanska
bankirer under bankdirektören personifierad;
George Bush!
Vad har inte hans far och han kostat
världen med sina hisnande hot och krigstarters?

Nej, jag mäktar inte bry mig
ity det ligger till sålunda;

Räkna med turbulens
så länge de allra mäktigaste
köper sig de poster de har hemlig kölapp till.

Den enkle målaren som gör mig yr;
Var det han och duken som han skapade
liv i?
Vilka var det han målade i så fall?
Sig själv också - inklusive?

Spelar ingen roll:
Tyck gärna till!
Hösten kommer med klar hög luft
och virvelvindarna tilltar.

Thorwald

GLÖD - varsågoda...

Logga in

Logga in

Ett foto, Gud och freden!

Så här kan det låta;
Du lellefar;
Du lelle mor där;
Du Gud som folk strider om som just deras lellefar; du med dina tröttvandrade
fötter - tänk, häromdagen fick jag för mig att du ibland går runt jorden
ett tusen gånger i timmen och visar Ditt väsen. Och tänk, att detta kom till mig just då jag höll på med att laga det gamla taket på gårdens stall.
När jag kom in i stugans gamla kök så låg där mitt på köksbordet ett litet tummat gammalt foto av mig, taget i Arvika 1945 eller 1944, det där året då det andra världskriget tog slut.
Lellefar, du son har nåden i din hand! Vad vore större än att Du låter oss arma
människokrakar få uppleva ett slut på krigandets helvete; Att Du visar var skåpet skall stå! Det pågår grymma krig dygnet runt, Lellefar, och våldet bland ungdomen blir allt grymmare; ja, går så långt att en förvirrad pojke skjuter ned kamraterna i en skola i Finland! Förlåt mig, käre Lellefar, men jag tvivlar tyvärr på att få svar på mina böner i detta ämne. Eller?


Åter till polyfotot, signerat Arvikas Foto-Herman. legendar i den värmländska fotosvängen. Det är färglagt för hand;d v s säkerligen ville mor och far ha ett fint minne.Fred blev det dock inte för vår familj:
13 barn födde mamma och allt skingrades i krigets spår. Så kan det gå.
Gamla kort kan därför betyda så mycket.
Jag tror lellefar,att min Gud, försvann nu. Det small till då ytterdörren blåste igen.
Och en kvart senare öppnade sig höstskyarnas dimmoln och ångades till bara luft av solen.
Det blev en strålande indiansommardag.Så Du finns där, tack och lov.
Fantasin är förvisso människans biljett till evigt liv.Gränslösa dess möjligheter.
Utan den och leklynnet är vi stela som soldater i marschdrill.

Thorwald

Stort på Jâle: Stallet räddat

OlssonsGården ruskar på sig eller Jâle som det postnoterade Gärdet heter på värmländska Sedan 1985 har denna gamla gård av och till varit min. Mest i mycket slitna kläder och i arvsskiftningar och gu vet allt, fråntagen sin storhet: Skog bort. Åker bort; Kvar blev dock 4000 kvm mark och fallfärdiga byggnader;Ja ladugård och lada hade snön mosat till en bråte.Men sådant skrämde nu icke mig, ty l ä g e t vid Klarälven var som en dröm; Dikten Drömskans dal är en hyllning till världens vackraste dalgång.
Hur det än varit ställt under de 38 åren i exil i Stockholm och världen, så har rötterna dragit mig åter till hembygden. Att detta är den mäktigt natursköna Klarälvsdalen, med moder Klarälven som bundsförvant, betyder inte att jag känt mig främmande eftersom mina rötter finns i Gunnarskog och Arvika 10 mil västerut. Jag
anlöpte emellertid Arvika då jag i början av 1990-talet förvärvade en fullmatad jordbruksfastighet, "Lyckan", med 1 km strandtomt till den vackra Nysockensjön, 9 km väster Arvika. Men nej, ja trivdes aldrig. Längtan till Klarälvsdalen blev starkare och starkare; Så Lyckan såldes och Jâle välkomnade. Den ensamstående fyrabarnsmamman och hennes telningar hade stortrivts;
Cirkeln slöts.
Nu är jag alldeles solo och stallet - orört sedan den sista Brunte togs ur bruk och spiltan är icke rörd sedan den dagen för ett halvt sekel sedan.Och beslutet att rädda stallet var orubbligt starkt.
Bilden här togs i dag, torsdagen den 25 september 2008; Jag ville inte kasta det gamla teglet: Sticktaket under lagas också och plåt täcker en femtedel.
Göran, en de hängivna banarbetarna på Forshaga Golfklubbs bana
på Dömle naturreservat, har under alla mina år med 300-åringen Jâle visat intresse; Han drev färgbutik, först i Deje, sedan i Forshaga. Och på sensommaren, då ett handtag behövdes, dök Göran upp; iförd snickarbälte, envishet och en humor och flinka händer.
Ingen vinter, hur sträng och elak den än beter sig,ska få misshandla Bruntes stall.
Ett äreminne minsann---tack Göran!(som ses på bild)

Thorwald