Så lyder plågsamma, livsavgörande försök att denna katastrof mildras; Miljoner människor på Afrikas Horn svälter i den värsta hungersnöden i känd tid - tack, oh Gud, för att TV4 beslöt att utan väntan dra igång
insamlandet. Regeringen blev vägvisare:60 miljoner kr utökades till 200 mijoner. Och det kan bli mera - för att få igång folkviljan.
---------------
Tänk! Att rädda en uttorkad nära släckt barnakropp: Dikten vet ingen limit; I zenit bländar kärleksbudskapet; Där finns Gud och Helvetets glödande eviga hetta.
I min kärlek är fokus det döende barnet från Afrika Horns torka och massdöd - miljoner offer fruktar FN och Rädda Barnen;TV4 annonserar
ett upprop och initiativet bör fler media ta i med full kraft,Ett halvt medvetslöst barn fäktar med sina armar. Barnet - 5 år, väger 5 kilo -
och det översvämmas av stora feta flugor...Mamman orkar inte jaga bort något; Färden till hjälpstationen har varit mördande svår.
Så kastar vi oss till det orimliga:
I världens rikaste i-land, "oljepumpen" Norge, med
en balans i räkenskaperna som visar 0 i lån, stort plus varje dygn år ut och år in. Lyckolandet...eller?
Plötsligt var helvetet löst, den 22 juli 2011. Lyckohjulen stannar skrikande. Balansräkningen icke någon tröst.
och faller i bitar:
först detonerar en megabomb som kom Oslo Centrum,
enkannerligen regeringsbygget, att förvandlas till en krigsskådeplats:
Anders Behring Breivik, 32,
hade utlöst bomben han laddat med
konstgödsel. Han hade hämtat hem tonvis med konstgödsel samt aluminium, det senare i Ksrlstad.Den reslige - närmare 190 cm - unge mannen fastnade i minnet hos den kvinnliga speditören på Schenkel Trpt: "Ett par paket fanns inte med och det förbannades". berättade speditören i TV. Ingen reagerade. Ingen säkerhetspolis, trots att denne norske yngling givit uttryck för för farliga omstörtande idéer: Han hade sitt långa idéprogram på pränt i internets supernova.
Utklädd till polis steg han en timme efter bombsmällen i Oslo Centrum i land på den undersköna ön Utöja: Anders Behring Breivik började döda
medlemmar av unga socialdemokrater----som hade det traditionsbundna
sommarlägret. Allt de stod för hatades av Breivik.
68 dödsoffer. Sagoön blev skräckens helvete. Den välbeväpnade polisen jagade ostörd ungdomar i nära 2 timmar innan den riktiga polisen dök upp.Helikoptern lyfte inte på grund av ledigheter. Mördaren gav upp direkt.
Han hade använt mantlade kulor--sådana som gör en hemsk skada inne i kroppen.
Jag kastade mig i bilen och rattade de sjutton milen till Oslo.
Jag träffade på Karl Johan en svart krokig liten gumma. Hennes ögon var som eldkol.
"De dör som flugor, mina barn på Afrikas Horn.
Du måste hjälpa oss!"
Kvinnan lyfte. Hennes tandlösa mun slungade ett klagorop som aldrig ville sluta.
Jag vaknade i min trygga säng i Tapetfabriken, Arvika, där äldreboende har en mänsklig prägel.Drömmen kändes äkta.
Jag flyger i väg och skriver ned dessa rader
som en bukett till Norge och hopp om en global storsatsning för svältoffren på Afrikas Horn;
Moder Teresa säger:"Hjälplöshet är fröet till handlingskraft".
En tyst minut på Karlstads torg, där jag älskar statyn med kvinnan som brutit svärdet. Den 17 maj firar Norges folk skilsmässan från Sverige. Befrielsen blev utan blodsspillan. Fredsfördraget
skrevs under i just Karlstad.Och jag förhäver inte om jag anser brödrafolket som är både brs grannar och hurtigrutten och de fantsatiska skidåkarna osv osv.
Anders Behring Breivik är en vilsekommen själ.Hans far, som bor i Frankrike,tar avstånd från honom i en laddad intervju med Norsk TV. Pappan ämnar aldrig mer träffa sonen. "I mina värsta stunder önskar jag att han hade tagit sitt eget liv, inte mördat hjälplösa ungdomar".
Att hans son vill sarga det norska Arbeiderpartiet är icke lätt att förstå.
Men barnen på Afrikas Horn har inte tid att lyssna. Deras död har med torka, mat- och vattenbrist, att skaffa.
Thorwald
