Att våga vinna

Att våga vinna.
Utmanande.
Jag fokuserade Dagens Nyheters personal kring temat i en intern kick off-samling.Året var 1984.På kampskriftens omslag fastnade jag för Bruno Liljefors "Sträckande änder" - ett masterpiece med paradplacering i Thielska Galeriet på Kungl. Djurgården,"Klart som spad,där valde du rätt som ett lagarbete- men bara min fotgrafs bilder tillåts", förkunnade Thielskas legendariske intendent
Ulf Linde---Sven Nilssons fotografi är ett mästerstycke även det;
Havet stormar; För flocken på väg till värmen blir kraftmätningen en envig där sammanhållning och vinnarvilja satt på det yppersta provet; genomsyrandes allas triumf när stormens käftar slappnar och himlen ljus får vattnet att explodera
i alla tänkbara färgspel.
Jag är fortfarande glad över hela Att våga vinna-jobbet.Avslutningen med två kvällar då vi hyrde Berns salonger och packade allt från Röda rummet till stora salongen med DN-folk som kunde glädjas åt goda resultat för hela koncernen.Alla tilldelades en tavla med Nilssons bild av Bruno Liljefors målning. I viss mån betydde vinnarandans återkomst en del. DN-andan var åter. Interninformationen hade verkligen varit i botten. Ledarskapet halvhjärat.Man hade inte ens orkat tända upp DN/Expressens fasadbelysning - tusentals lampor som släcktes under energikrisen tio år tidigare. Den raffinerade reklamen i skrapans topp (25:e våningen) där Dagens Nyheter och Expressen åkte runt, runt; växlandes skylt som syntes över hela Stockholm. Vi hade satt fart på "Huset som aldrig sover".Stockhlmare skrev och tackade.
Jag var dock aldrig störd av den vänstervridning som DN beskyllts för; icke minst av illvilliga undertoner i Svenska Dagbladets annonseringskampanjer, betalda med presstödet - detta socialbidragande till tidningar som inte pallar i konkurrensen. Bisarr verklighet; Kapitalismens infofront lever på skattebetalarnas slantar.Svd-exempel; Nyheter behöver inte vinklas - gå över du också!

Vem är Du, Torbjörn Larsson?

I dag har Att våga vinna med tidens rätt glömts bort i DN-lägret, där hövdingen heter Torbjörn Larsson, f d chef i Aftonbladet men i grunden en chefsbesatt sportjournalist modell redigerande med en envis hängivenhet, m a o de sk klättrarnas attribut, gift med Bonniers meste startare av vecko- och månadstidningar. En så äkta själslig individ,ja, jag lockas nästan hoppas attAmelia. Viva Italia!t Hon kan få fram annat än snustorra akademiker likt dockor då de envisas sitandes i TV-paneler och dödar all humor nästan hela dagen. Tobbe får flytta in i rum T.L. hos Bonniers och skapa männens + Från + 35 (pappabilagor) hela vägen till +88 år Ja, kanske 70 minus som ett helt nydanande grepp. Med Amelia som chefredaktör får kvinnan sitt stora genombrott som dagstidningsförnyare. Hög tid, mina grånande idéslocknande herrar!

Fotbolls-VM 1966 i England. Då var jag just fyllda 24 år, den yngste någonsin nominerad till ett sådant stort arrangemang. Vid mitt samlande av underlag för mit livs projekt, "Mina vilda memoarer" sökte jag klipparkivets chef. 400 kr för två arma klipp från England 1966. "Du skulle ha sparat det du skev", fastslog arkivrösten. Jag skrev mejl /flera/ till Torbjörn Larsson. Icke ett svar!
Torbjörn Larsson får nu visa var skåpet står. Min upphovsrätt kan användas i ett domstolsprövning av mitt ärende. Här finns bevis för immateriella värden som skribenten är grundlagsskyddad ägare till. Det låter illa för DN: tänka sig att en medarbetare måste gå via domstol för att få loss kopieringar av det publicerade materialet.Utan kostnader för författaren.Jag sätter en slant på att Torbjörn ordnar detta.
Kanske nästa års vårbäckstid?

Åter till EpiCept.Att partneravtalet kan komma "när som helst" ä r korrekt.Det är verifierat av Epis styrelse (Läs Bob Cooks mejl!)
EpiCepts nye marknads- och säljchef Bernie Tyrrell är ovärderlig:ett slags garanti; Han kan motivera värdet för Ceplene och har redan signalerat för storsatsningen Ceplene/Europa.
Att Bernie Tyrrells resa till Amsterdam avslöjades av mig och ingen annan är intressant.Den var symboliskt bevis på handlingskraft.
Bernie Tyrrell rivstartade helt enkelt; Ingen tid får gå förlorad i lanseringen av Ceplene/Europa.
Och nu fick aktien ett lyft, kanske fortsätter uppsvinget. Försiktigt vill jag antyda att helgen kan bli en festivitas för EPCT.Och nu kommer läckor in i spelet.
Så kan det gå.
Thorwald

Dags packa för Gallerie 39!

Tiden rinner iväg.
Nyss tyckte jag det var långt till den 14 februari 2009.Nu blir det nästan bråttom, ty knappt tio dagar tills jag skallha hängt min separatutställning i Gallerie 39. Adress Kyrkgatan, Arvika, min ungdoms hjärta; Ja, jag älskade verkligen Arvika. Liten? Inte, ty den är stor som den är mänsklig. Vackert klättrar staden upp från vattnet; Kyrkviken, en vik i Glafsfjorden.Sveriges innersta hamn som har kontakt med de stora världshaven, ja den finns i Arvika. Kulturen med konst, hantverk, musik, teater - allt genomsyrar min ungdoms hjärta.Där uplevde jag en unik övergång från barn till yngling; Fick som
volontär en intensiv kpurnalistutbildning på Arvika Tidning;Hade lätt för att skriva.
älskade hårt arbete. Idrotten var en viktig plattform: kom tidigt med i Arvika Bollklubb (fotboll) och mycket mycket mera. Och Konsten fanns som en naturligh del i Arvikasjälen.

Gallerie 39 drivs av Arvika kommun. Det känns rätt; mycket spännande att nu vända hem till modersmjölken med målningar som väl fyller upp den härliga gallerielokalen, designad en gång av Per-Inge Fridlund, legendarisk eldsjäl som intendent för Rackstadmuséet.Per-Inge drev eget gallerie under ett antal år. "Öppna sinnen" är mitt tema.Underrubrik: Att våga vinna.
Kl 12-18.00 lördagen den 14 februari är det Vernissagedags för T. Olsson. Öppet har jag övriga dagar 12-17.00. Några frågor - ring gärna 055220019 eller 0761389688 eller e-mail thorwald.olsson@telia.com

Thorwald

Offensiv är min enda väg!

Har man levt efter principen "Lev och låt leva" och ena stunden sörjt förlorade kärlekar, som bleknat bort som åtråstyrd inbillningskärlek och i ett par. tre fall fått min annars hyggligt välbeställda kålrot att sluta vara annat än kaos. Kålrot, som högt värderade sportskrivaren och sporttecknargiganten Rit-Ola Garland,i telefonkatalogen alltid etiketterande sig med adress Blanchegatan i Stocholm och arbetandes för Dagens Nyheter, Se (Veckans Ritola) samt det egna kället seriefigurerna Biffen&Bananens öden och äventyr, som blev slangsnackande halvdussinet folkkära filmer (Åke Grönberg, Biffen. och Åke Söderblom, Bananen). Såg förresten för något år sedan den där från verklighetens Sverigeloppet, Svängis-klassikern på cykel,i regi Dagens Nyheter och dragandes hundratusentals åskådare. Ritola fans tillsammans i ledarbilen med legender som Sven Pe Johansson, den urstarke, glödheta hlsingen och duellisten i lägen då han tappade sitt tålamod. Men han var som en far för oss yngre medarbetare, av vilka oftast jag var, som han sade sedan han blivit DN-sportens administrativa chef, "en journalist med yrket främst". Då jag efter många, laddade år som reporter i farten stod inför en skilsmässa från 2 små pojkar och en hederlig fru, ja då var det rakt in i väggen; Sven Pe visade då var kärlek är; Han ringde mig i USA, dit jag 1979 ställde kosan med målet att aldrig mer återkomma till Sverige. Jag skrev min utvandrarbok "Yrke: Proffs i NHL". en gav DN:s eget förlag ut.Jag hyrde lägenhet i Miami. Tränade hårt sex dagar i veckan. Jag kom in i otroliga kurser vid och Creative writing ökade min engelska mångfalt. Jag spårade in på USA:s kanske främsta dagliga tidning utanför New Yok och dess N Y Times; Miami Herald; Pulitzerpriset flerfaldigt, och det var inspirerande att få tillgång till denna studie+plats. Pulitzervinnarna i undersökande journalistik blev vännner och lärare och ett¨år senare var det allvar: "You are an American-reporter, your skills and merits from Dagens Nyheter helps!" Sven P och chefer över honom hade hört sig för och fattat att min sorg över familjekraschen var nödvändigt dramatisk, Jag fick ett enkelt rekommenderat brev från DN:s chefredaktör Hans-Ingvar Johnson: "Du får här ett stipendium Thorwald, och så är du välkommen till DN när du tagit din tid." Eftersom jag skattemässigt var utskriven ur Sverige så blev DN:s uppmuntrande gåva värd det dubbbla. Mina belackare på tidningen visste jag vilka elaka dubbelnaturer de var. Ärligt talt tyckte jag mest ingenting längre och under alla år som allmän reporter och en mobilisering som befattningshavae i direktionens team och Hans Tingmalm som en äkta vän, liksom koncernchefen osvsamt - får ej glömmas - chefredaktörerna Bengt Dennis och Christina Jutterström...och Dan Lannerö, Sören Löfvenhaft, ralen Melander, Sven-Erik Sjöberg, Sven Öste....När jag, för att inte låta journalistjägaren ta struptag på mig igen, så gick jag en morgon in med en A5-lapp till Tingmalm; Jsg vill nu avsluta mitt Att våga vinna. men sedan vara fri att åka och bo vart jag vill. Skrivandet är en kärlek att vårda". Jag avtackades med middag på Essingen. Fick en DN-klocka i massivt glas.
Den finns här på gården Jale i köket, en oskattbar klenod. DN och den berömda Rudolf Walllska avlånga punkten; (Wall startade upp DN 1864). Christina J överräckte dessutom en DN-klassiker - den finase världsatlas som skapats; "Och när du ägnat världen så det känns nog, ja då står DN alltid redo att ta emot dig." Dessa ord visade vilka kamrater jag hade.Bland dem Bobby Byström och fotografen Olle Seijbold, som jag ville och fick ha som min hovfotograf då kampskriften Att våga vinna arbetades fram. -- Ja det blir lite utvikningar så där ibland; Minnet är välfyllt och anteckningarna i förda dagböcker i sin nakna självrannsakan. de gläds jag särskilt åt. Skitstövlar är skitstövlar, som Ritolas kompis och vän från norra Latin, Idrottsbladet innan de byggde upp DN-sporten till landets ranking; "Vi är bäst och skall så vara - DN-sporten är viktig", fastslog Ritola allvarligt, drog ett djupt bloss på sin nästan svarta cigarr Felix Brasil; Han var rörd, Plats det populära medialokuset Sankta Klara---jag hann med både legenderna V6 och Tennstopet innan rivningsidiotin skingrade epoken med tidnings-Klara. Nya tag och ett minne från tiden då DN-sportens årliga egna årsmiddag arrangerades på Tyrolerstuket Sankta KLara; Vid 2 eller kanske rentav 03.00 ett av de välsignade åren hade Stockholms-Tidingen bokstavligen rivningsgänget inpå bara skrivmaskinerna. Vi spelade poker och nu skulle den spelas till morgonen ---och ST liknade en ruin från det bombade gamla Breslau i Polen som jag just hade besökt med fotbollslandslaget: Delar av väggarna var slagna till grus och cement,, trapphusen livsfarliga att gå i...men på något sätt bet sig trotjänarna kvar. Pege Mjällby arbetade där på ST innan han via Svenska Dagbladet nådde DN. Pege är far till fotbollsspelaren och numera TV4-experten Johan. Pege var alltid en själsfrände för mig.Han levde förresten i uppväxten ensam med sin far, lokalredaktör i Mjällby. För Östgöta-Correspondeten, där Pege slog ígenom.En linje är allt överskuggande när jag söker dra ut lärdomar vid summering av mina öden och äventyr, med- och motgångar; Att i kärva lägen gå ned helt i varv; Lägga in fysiskt vitaliserande promenader, styrketräning: Plus nyttig kost, men det allt överskuggande; OFFENSIVEN. Jag är ett enkelt offer om jag ägnar mer än tio minuter åt skitprat och bekymmer. Nej fokus på det jag vet att jag är bra på - alltid är det något! - och som jag brinner för. Offensiv är inget enbent recept. Att komma igen är inga slumpade fenomen; Grunden är att vara äkta inför sig själv och andra. Älska stunden, ty den öppnar morgondagen. Ritola drack svart starkt kaffe md smörgåsar kl 12.15-13.00 nne på centrala sportredaktionen i DN-huset. Han bolmade muntert på sin svarta Felix Brasil, flaxade bort rök så vi blev synliga. Och så läste han i sin viktigaste utländska blad; New York Times, närstående agens Nyheter. Miami Heerald och Los Angeles Times också. Bilder är till för att se på. Thorwald