Ljuset - och dalgången gnistrade!

Ett under - välkommen Ludvig!

Ludvig -

Advent, skyltsöndag...saffran...

Denna målning upplevs som hämtad från skyltsöndagen man som liten upplevde i Arvika.
Spännande! Lussekatter, saffransdoft, glögg...men framförallt; Så alldeles märkvärdiga skyltfönstren var. Och efter första skyltsöndagens avtäckning av
vad varje butik hade att komma med, ja då barkade det mot Lucia;stort, stort... med
Luciatåget rullande genom den lilla staden med huvudgatan Kyrkgatan som
ett hav av spänning. En av mina systrar, Ing-Britt, valdes till Lucia 1957.En
annan, Britta, var tärna året efter.

Thorwald

Offensiv är min enda väg!

Har man levt efter principen "Lev och låt leva" och ena stunden sörjt förlorade kärlekar, som bleknat bort som åtråstyrd inbillningskärlek och i ett par. tre fall fått min annars hyggligt välbeställda kålrot att sluta vara annat än kaos. Kålrot, som högt värderade sportskrivaren och sporttecknargiganten Rit-Ola Garland,i telefonkatalogen alltid etiketterande sig med adress Blanchegatan i Stocholm och arbetandes för Dagens Nyheter, Se (Veckans Ritola) samt det egna kället seriefigurerna Biffen&Bananens öden och äventyr, som blev slangsnackande halvdussinet folkkära filmer (Åke Grönberg, Biffen. och Åke Söderblom, Bananen). Såg förresten för något år sedan den där från verklighetens Sverigeloppet, Svängis-klassikern på cykel,i regi Dagens Nyheter och dragandes hundratusentals åskådare. Ritola fans tillsammans i ledarbilen med legender som Sven Pe Johansson, den urstarke, glödheta hlsingen och duellisten i lägen då han tappade sitt tålamod. Men han var som en far för oss yngre medarbetare, av vilka oftast jag var, som han sade sedan han blivit DN-sportens administrativa chef, "en journalist med yrket främst". Då jag efter många, laddade år som reporter i farten stod inför en skilsmässa från 2 små pojkar och en hederlig fru, ja då var det rakt in i väggen; Sven Pe visade då var kärlek är; Han ringde mig i USA, dit jag 1979 ställde kosan med målet att aldrig mer återkomma till Sverige. Jag skrev min utvandrarbok "Yrke: Proffs i NHL". en gav DN:s eget förlag ut.Jag hyrde lägenhet i Miami. Tränade hårt sex dagar i veckan. Jag kom in i otroliga kurser vid och Creative writing ökade min engelska mångfalt. Jag spårade in på USA:s kanske främsta dagliga tidning utanför New Yok och dess N Y Times; Miami Herald; Pulitzerpriset flerfaldigt, och det var inspirerande att få tillgång till denna studie+plats. Pulitzervinnarna i undersökande journalistik blev vännner och lärare och ett¨år senare var det allvar: "You are an American-reporter, your skills and merits from Dagens Nyheter helps!" Sven P och chefer över honom hade hört sig för och fattat att min sorg över familjekraschen var nödvändigt dramatisk, Jag fick ett enkelt rekommenderat brev från DN:s chefredaktör Hans-Ingvar Johnson: "Du får här ett stipendium Thorwald, och så är du välkommen till DN när du tagit din tid." Eftersom jag skattemässigt var utskriven ur Sverige så blev DN:s uppmuntrande gåva värd det dubbbla. Mina belackare på tidningen visste jag vilka elaka dubbelnaturer de var. Ärligt talt tyckte jag mest ingenting längre och under alla år som allmän reporter och en mobilisering som befattningshavae i direktionens team och Hans Tingmalm som en äkta vän, liksom koncernchefen osvsamt - får ej glömmas - chefredaktörerna Bengt Dennis och Christina Jutterström...och Dan Lannerö, Sören Löfvenhaft, ralen Melander, Sven-Erik Sjöberg, Sven Öste....När jag, för att inte låta journalistjägaren ta struptag på mig igen, så gick jag en morgon in med en A5-lapp till Tingmalm; Jsg vill nu avsluta mitt Att våga vinna. men sedan vara fri att åka och bo vart jag vill. Skrivandet är en kärlek att vårda". Jag avtackades med middag på Essingen. Fick en DN-klocka i massivt glas.
Den finns här på gården Jale i köket, en oskattbar klenod. DN och den berömda Rudolf Walllska avlånga punkten; (Wall startade upp DN 1864). Christina J överräckte dessutom en DN-klassiker - den finase världsatlas som skapats; "Och när du ägnat världen så det känns nog, ja då står DN alltid redo att ta emot dig." Dessa ord visade vilka kamrater jag hade.Bland dem Bobby Byström och fotografen Olle Seijbold, som jag ville och fick ha som min hovfotograf då kampskriften Att våga vinna arbetades fram. -- Ja det blir lite utvikningar så där ibland; Minnet är välfyllt och anteckningarna i förda dagböcker i sin nakna självrannsakan. de gläds jag särskilt åt. Skitstövlar är skitstövlar, som Ritolas kompis och vän från norra Latin, Idrottsbladet innan de byggde upp DN-sporten till landets ranking; "Vi är bäst och skall så vara - DN-sporten är viktig", fastslog Ritola allvarligt, drog ett djupt bloss på sin nästan svarta cigarr Felix Brasil; Han var rörd, Plats det populära medialokuset Sankta Klara---jag hann med både legenderna V6 och Tennstopet innan rivningsidiotin skingrade epoken med tidnings-Klara. Nya tag och ett minne från tiden då DN-sportens årliga egna årsmiddag arrangerades på Tyrolerstuket Sankta KLara; Vid 2 eller kanske rentav 03.00 ett av de välsignade åren hade Stockholms-Tidingen bokstavligen rivningsgänget inpå bara skrivmaskinerna. Vi spelade poker och nu skulle den spelas till morgonen ---och ST liknade en ruin från det bombade gamla Breslau i Polen som jag just hade besökt med fotbollslandslaget: Delar av väggarna var slagna till grus och cement,, trapphusen livsfarliga att gå i...men på något sätt bet sig trotjänarna kvar. Pege Mjällby arbetade där på ST innan han via Svenska Dagbladet nådde DN. Pege är far till fotbollsspelaren och numera TV4-experten Johan. Pege var alltid en själsfrände för mig.Han levde förresten i uppväxten ensam med sin far, lokalredaktör i Mjällby. För Östgöta-Correspondeten, där Pege slog ígenom.En linje är allt överskuggande när jag söker dra ut lärdomar vid summering av mina öden och äventyr, med- och motgångar; Att i kärva lägen gå ned helt i varv; Lägga in fysiskt vitaliserande promenader, styrketräning: Plus nyttig kost, men det allt överskuggande; OFFENSIVEN. Jag är ett enkelt offer om jag ägnar mer än tio minuter åt skitprat och bekymmer. Nej fokus på det jag vet att jag är bra på - alltid är det något! - och som jag brinner för. Offensiv är inget enbent recept. Att komma igen är inga slumpade fenomen; Grunden är att vara äkta inför sig själv och andra. Älska stunden, ty den öppnar morgondagen. Ritola drack svart starkt kaffe md smörgåsar kl 12.15-13.00 nne på centrala sportredaktionen i DN-huset. Han bolmade muntert på sin svarta Felix Brasil, flaxade bort rök så vi blev synliga. Och så läste han i sin viktigaste utländska blad; New York Times, närstående agens Nyheter. Miami Heerald och Los Angeles Times också. Bilder är till för att se på. Thorwald

Det knoppas inför vintern

Kan knopparna överleva. mamma?
Barnet drar en trädkvist intill sig. Ser bekymrat ut.
Och mamman stakar sig lite.
- Javisst. Naturen knoppar obekymrad om kölden. Alla sprakande höstfärger är en salut! Och knopparna kvisten redan visar dig skall bli blad eller blommor.
Barnet dansar bort bland de färgsprakande träden svingandes knoppkvisten över huvudet.Vilken tröst naturen är med sina ofattbara anpassning.
Men växthuseffekten---andra hot i vårt slutna system för livet---
Så barnets fråga har inga enkla svar.

Att

Att

Obama - en frälsare är född

Hela världen, ja innerst inne i det mörkblåaste borgarhjärta, välkomnar
ett genombrott och den historiska triumfen över Washingtonveteranen John McCain, 71. Barack Obama, USA:s förste färgade president.Demokraterna fick av bara farten majoritet i senaten och kongressen, vilket vidgar Obamas möjlighet att agera och få igenom reformer.
38 år, slängd i käften, klar och välsorterad i skallen och ägandes äkthetens dyra gåva: Karisman; ja, en ny frälsare är född. USA och Afrika. I Baracks pappas by i
Afrika dansades det och dansas det väl än och vi kan bara dansa med; Effekten av att denne färgade pojke utklassar allt i sin väg från ingenting till posten som chef för världens enda supermakt visar sig nu slag i slag.Det är ett slags upprättelse för oss alla, Jag var i Atlanta i Georgia 1968 då Martin Luther King föll för en krypskytts kula i Memphis; Någonstans hörs hans bevingade ord från de svartas
protesttåg mot Vita Huset; "I have a dream..." Gud sände den 4 november 2008 svaret;
Barack Obama.

John F Kennedy hade samma lyskraft, då han slog sig fram till presidentpalatset
Vita Huset; men han kom från en välsituerad familj, backades enormt av den fanatiske fadern. Men John F hade en utstrålning som man aldrig kan glömma; "Fråga dig inte vad landet kan göra för dig - fråga dig vad du kan göra för landet!" Ord som rullade
ut i vår skröpliga värld efter JFK:s installationstal. Men frälsaren korsfästes; jag minns tårarna i mina ögon vid minnet av den stund när chockbudskapet kablades från Dallas; Kennedy dödad av en krypskytts kula då han bejublad mötte folket i kortegen genom Texas symbolstad nr 1.

Barack Obamas seger en knockout.
Knockout på Bush-erans ständiga konservatism; Krig, Finanskrisen. Mycket bottnar i att den vanliga medborgaren tappar hoppet. Bolån förfaller och en stor tragedi har utspelat sig. Barack Obama kan inte gå på vattnet, men han kan inge ett ärligt hopp när han i januari 2009 svär presidentseden och greppar maktens tömmar.
Jag är lycklig som fick uppleva denna radikala förändring. Och tänk att det inträffade i USA. På rätt plats, i rättan tid. Jag gladdes åt Hamiltons magnetiska dragning - det kallas karisma - då han vält alla begrepp upp och ner i motorsportens tungviktsklass Formel 1.
De är bra lika Obama och Hamilton!

Thorwald

Var kommer motivet ifrån?

Gallerie 39 i februari!

Ensam här på OlssonsGården vid Klarälven i Värmlands hjärta.
Ensam avseende människor.
Icke ensam om jag ser till konsten och dikten. Svängningarna med fyra årstider!
F y r a, nästan overkligt hur man familjerar sig med de kringilande löven, som söker
hitta sina platser före snön; allt för att ge bidraget till omstarter i näringskedjan.

Jag håller just dessa dagar i början av november på med en inventering i ateljén:
Icke färdiga målningar för sig, färdiga såvitt mina känslor och avbildande i denna stund---och jag tar god tid på mig.Allt kan/vill/skall icke förklaras!

Lokalradion skvalar på; man vill tydligen kolla presidentvalet i USA även i Karlstad,
Valet blir innan innevarandde dygn - 4 novemner 2008 - en klar seger för demokraterna
och kampen mot rasförgiftarna!
Bushvännen John Mc Cain såg och hörde jag så jag minns det än det där året 1985, då jag fick ett uppdrag som för evigt suddade ut eventuella tvivel på min förmåga som allround journalist; Jag fick vikariera som Dagens Nyheters korrespondent i Washington.
På flygtrippen till radhuset i Georgetown - där för övrigt John F. Kennedy bodde en gång - och DN:s redaktion i National Press Building var det ett kort stopp på
Newfoundland, Jag skrev kikande ut över den bländande vita Alaskasnön;
"Mitt bevakningsråde: Från Newfoundland till Hawaii."

Jag är mycket lycklig för satt Obama nu blir den förste färgade presidenten i USA.
Han kanske stilla tänker som jag fastän ordningen då blir "från Hawaii till och med
Newfoundland" eftersom han har rötter borta vid Pearl Harbor. "Härifrån till evigheten" 1952? Gick på Palladium i Arvika. Jag var ganska flitig filmrecensent i Arvika Tidning, där chefredaktören, påeldaren Helge Dunghed inte bara satte en knattereporter på allt från att läsa korrektur - även Predikoturerna - till att skapa bildsidor från byar och sköta jobbet, som han uttryckte saken "Skapa från ax till limpa!" Blev de bra, som min helsida från barndomsbyn Tobol i Gunnarskog, fick man beröm. Helge lärde mig att ta kritik; "Även om jag i all bråte med jobb låter elak som f-n så låt dig inte om s ä t t e t. Kolla problemet sakligt oc lär du det minsta så är du en vinnare!" Upriktigt; En dag hoppas jag nuvarande chefredaktören för Arvika Nyheter, Jan Nordenberg, letar upp de gamla läggen från Arvika Tidning.

Men åter till DN och USA! Livet rullade snabbt och underbart och ensam trivdes jag som korrespondent.
Jag liksom kände hur orubbligt harmoniskt mitt hjärta klappade:
Nu fick det missunnande packet säga vad det säga vill om grabben från Arvika och
Gunnarskog; Detta uppdrag gick som smort.Jag fyllde DN:s trevåniga radhus i Georgetown med het musik; "Born in USA" med Brucde Springsteen på topp i detta skarpa hest dräpande rock´n roll mot Vietnamkriget---i dag kunde det gälla Irak
ja a l l a krig; Krig är fnalemente tragica i mänsklighetens soptunna. Mc Cain har i hela valkampanjen framträtt som Vietnam-hjälte och häcklat sin unge motståndare som en svikare gentemot krigsveteraner och de stackare som jagar spöken i Bagdad och
Afghanistan,Samma skiva har legat på i många år nu. Det krigströtta amerikanska
folket, som inkluderar gamla, kvinnor och barn, däribland miljoer i sroestadsgetton med helvetets trynen: våld,kriminalitet i ett hav av drogmissbruk, prostitution och allmän förnedring, måste få rådrum: sakta men målmedvetet styra över de fritt
skenande krigspengarna till den stora över allt annat överskuggande uppgiften;
Att ge rättvisa, minska de omätbara gapen mellan fattig och rik.
Hans vision bör vara: Nu bygger vi vårt amerikanska folkhem!

"Härifrån till evigheten"; Burt Lancaster, Frank Sinatra - hans bäst utförda filmroll; Allt gick åt h-e för USA i andra världskrigets slutskede; Som en i ökenhettan ilsken och utan förvarning anfallande skallerorm slog de japanska piloterna till i gryningen mot Pearl Harbor, där amerikanarna hade sin viktigaste örlogsbas för Stilla Havsflottan: Revanschbegäret nästan kvävde Washington,och atombombstesterna i Nevadaöknen blev förintelsens entré nr 2 som hämnd för japsens överfall;Två städer arombombades; Hiroshima, Nagasaki...1985 var det 40-årsjubileum; Jag lyckades hitta mannen som avfyrade B52-planens atombomber; djävulens hittills mest skrämmande masslakt av allt liv; mot allt vad respekt heter för livet på jorden.
Jag hittade bombfällaren på sin sin traktor, han hade egen ranch i närheten av testerna i atomvapenprogrammen.
"Jag skäms inte. B52-orna var outstanding i räckvidd och funktion.Vi kom, jag tryckte
ner releaseknappen; ljudlöst---vi åkte på hög höjd och återvände hem utan missöden.
Jag är inte rädd för atomproven härute."
Jag kände sorg när jag knäppte en sista bild.
Han finns inte mer. Han dog i leukemi, d v s svårast möjliga cancer,
McCain - när såg du "Härifrån till evigheten" senast?

Vad jag än stötte på under det händelserika Washington-vikariatet 1985 så kändes jobbet härigt utmanande. Jag plockade över äldste sonen Magnus, född 1970, en hel månad. Han hängde med d vi korsade det stora landet västerut.No respect. I hyrbilarna var det ibland alldeles tyst då då körde in på Manhattan, eller Springsteens "Born in USA". Vi jagade Columbiamaffians Narkotiasmuggare i Karibiska sjön, skottlossning..Och Ronald Reagan opererades för ändtarmscancer; Vem uppehöll presidentens plikter då inte ens Nancy kunde tala med maken.
Jo, en viss herr George Bush var vice.Och sedermera blev han president på riktigt och
det känns nästan overkligt men nog tusan blev den i skvallerpresen ofta förekommade George Bush II, som tvärt slutade med skörlevnaden.Så kan det gå.
Vi får nu vara tacksamma att al Qúida och Bin Laden, om han lever, håller på en ung färgad ledare för den enda Supermakten och kanske kan terrorskräcken kylas ned.

Gudskelov,tänker jag ibland då ja arbetar med konstens roll i vårt samhälle;Ja Gudskelov att jag gjorde ett livsverk som ärligt arbetande journalist och entrepreneur, Jag slutade DN-engagemanget då jag hade fullföljt den stora interna självrannsakan med stopp för motarbetarna.
Medarbetarna, som ville och vågade vinna.Vara med- inte motarbetae,Det tändes eld i mina förslagslådor. Jag hade varit med i Journalistklubbens styrelse i flera år under den allra mest revolta stämningen med dagliga kostsamma ¨gnissel i samarbetet ledning- kontra medarbetarna.Allt - och lite till ifrågasattes. Vi i facket talade vid några sammandragningar på allvar om att börja realisera ett övertagande av makten;Åtminstone flytta fram facket än mer.
Något hände just då, Platsen för rådslaget var en kursgård på Lidingö. Ordförande Staffan Teste,och strategen den knipsluge Mert Kubu, och tjejerna förstås...
Efter Lidingö förstod jag att det fria ordet och läsarna ej kan behandlas som luft. Ägarna, DN förde inget särskilt positivt liv som Bonnierdominerat börsbolag---
Min unika insyn i facket, rollen som frontreporter utan fjäskerier åt vare sig det ena eller andra hållet - samt att jag kom bort från sportredaktionen innan jag körde fast. Hör gällde det på fullaste allvar Dagens Nyheters framtid;
Vårdslösa, illa journalistiskt underbyggda, experiment med fler än dussinet förortstidningar...Jag såg hur kostnaderna hade ett slöseriets grogrund; aktioner från tvivelaktigt kompetenta medarbetare blev ett för mig avgörande läge;Deras negativa ansatser spred sig.
Utan att bry mig om vänstervågen,som dominerade hela Marieberg dessa år, gick jag i konsekvent polemik mot det jag kallade motarbetarskap och som hotade tindingen; Ja var ofta utgivae av interna åsiktskanalen "Myggan"; Där spelade jag ut Maos lilla röda och Marxistdyrkarna---Droppen som bevisligen var en ödesfråga för DN var;
Förortstidningarnas medarbetare, som lyckades konvertera B-betonad kompetens på ett inte särskilt imponerande veckoblad till viktiga redigerings- och reporterjobb i stora DN, Mitt förslag var rakt, utan sidospår:
Lägg snarast ned alla bilagorna.Informera, ge dem det berör info dygnet runt om det
krävs;Jag deltog vid informaionen om förortsbladens nedlägging för första gången som direktionens informationsansvarige och jag tyckte VD Hans Tingmalm var ovanligt lugn.
Jag hade lanserat idén med ATT VÅGA VINNA för direktionen,och chefredaktören Christina Jutterström, själv mobbad av vänstergänget som inget dög åt.Rader av förtroendeomröstningar ingick i mobbens försök att få bort Jutterström. Med framtidsmannen Dan Lannerö som samordnare I Att våga vinna-projektet tog offensiven full fart. Dan Lannerö vaar oerfaren men jag hade en unik insyn i läget på DN-redaktionen tack vare facket.Slutet gott, allting gott.

Såja, nu fortsätter jag att plocka bland mina arbeten.
På köksbordet ligger en bekräftelse från Arvika kommun:
"Nyckeln finns att hämta i receptionen, Biblioteket..Ni ansvarar själv för...osv"
I februari 2009 skall jag sålunda låta mina alster vara till allmän beskådning i
den härliga lokalen Gallerie 39 nästan precis där vårt stamkondis CK (Centralkonditoriet) låg. Jag kan se nig komma infarande, morsa på kompisarna vid stambordet under spegelväggen längst in, håva upp en femtioöring eller fler, gå fram
till Jukeboxen och trycka på Blueberry Hill md Fats Domino, följd av Just walking in the rain med Johnny Ray...
Så 39:an nästa - min debut med separatutställning i hembygden.

Thorwald

a

Höst! Samling kring målaren

Jag satte mig att skriva
men i höst
flyger tankarna lätt som lövet
med virvelvinden;

Jag förpassades till en höjd utanför
Mexico City
1970 var det bestämt;
Och jag älskade de
vanliga och därmed mycket
ovanliga;

Dessa mina oljemåningar
berättar---en sen oktoberdags sökande;

Ur snäva vinster i mammon räknat
vänt på;
vänt tillbaka;
Kontoutdag! Minsann! Oj då så mycket!

Nu är lugnet eller chocken
på besök;
Inget avgörande, amerikanska
bankirer under bankdirektören personifierad;
George Bush!
Vad har inte hans far och han kostat
världen med sina hisnande hot och krigstarters?

Nej, jag mäktar inte bry mig
ity det ligger till sålunda;

Räkna med turbulens
så länge de allra mäktigaste
köper sig de poster de har hemlig kölapp till.

Den enkle målaren som gör mig yr;
Var det han och duken som han skapade
liv i?
Vilka var det han målade i så fall?
Sig själv också - inklusive?

Spelar ingen roll:
Tyck gärna till!
Hösten kommer med klar hög luft
och virvelvindarna tilltar.

Thorwald

GLÖD - varsågoda...

Logga in

Logga in

Ett foto, Gud och freden!

Så här kan det låta;
Du lellefar;
Du lelle mor där;
Du Gud som folk strider om som just deras lellefar; du med dina tröttvandrade
fötter - tänk, häromdagen fick jag för mig att du ibland går runt jorden
ett tusen gånger i timmen och visar Ditt väsen. Och tänk, att detta kom till mig just då jag höll på med att laga det gamla taket på gårdens stall.
När jag kom in i stugans gamla kök så låg där mitt på köksbordet ett litet tummat gammalt foto av mig, taget i Arvika 1945 eller 1944, det där året då det andra världskriget tog slut.
Lellefar, du son har nåden i din hand! Vad vore större än att Du låter oss arma
människokrakar få uppleva ett slut på krigandets helvete; Att Du visar var skåpet skall stå! Det pågår grymma krig dygnet runt, Lellefar, och våldet bland ungdomen blir allt grymmare; ja, går så långt att en förvirrad pojke skjuter ned kamraterna i en skola i Finland! Förlåt mig, käre Lellefar, men jag tvivlar tyvärr på att få svar på mina böner i detta ämne. Eller?


Åter till polyfotot, signerat Arvikas Foto-Herman. legendar i den värmländska fotosvängen. Det är färglagt för hand;d v s säkerligen ville mor och far ha ett fint minne.Fred blev det dock inte för vår familj:
13 barn födde mamma och allt skingrades i krigets spår. Så kan det gå.
Gamla kort kan därför betyda så mycket.
Jag tror lellefar,att min Gud, försvann nu. Det small till då ytterdörren blåste igen.
Och en kvart senare öppnade sig höstskyarnas dimmoln och ångades till bara luft av solen.
Det blev en strålande indiansommardag.Så Du finns där, tack och lov.
Fantasin är förvisso människans biljett till evigt liv.Gränslösa dess möjligheter.
Utan den och leklynnet är vi stela som soldater i marschdrill.

Thorwald

Stort på Jâle: Stallet räddat

OlssonsGården ruskar på sig eller Jâle som det postnoterade Gärdet heter på värmländska Sedan 1985 har denna gamla gård av och till varit min. Mest i mycket slitna kläder och i arvsskiftningar och gu vet allt, fråntagen sin storhet: Skog bort. Åker bort; Kvar blev dock 4000 kvm mark och fallfärdiga byggnader;Ja ladugård och lada hade snön mosat till en bråte.Men sådant skrämde nu icke mig, ty l ä g e t vid Klarälven var som en dröm; Dikten Drömskans dal är en hyllning till världens vackraste dalgång.
Hur det än varit ställt under de 38 åren i exil i Stockholm och världen, så har rötterna dragit mig åter till hembygden. Att detta är den mäktigt natursköna Klarälvsdalen, med moder Klarälven som bundsförvant, betyder inte att jag känt mig främmande eftersom mina rötter finns i Gunnarskog och Arvika 10 mil västerut. Jag
anlöpte emellertid Arvika då jag i början av 1990-talet förvärvade en fullmatad jordbruksfastighet, "Lyckan", med 1 km strandtomt till den vackra Nysockensjön, 9 km väster Arvika. Men nej, ja trivdes aldrig. Längtan till Klarälvsdalen blev starkare och starkare; Så Lyckan såldes och Jâle välkomnade. Den ensamstående fyrabarnsmamman och hennes telningar hade stortrivts;
Cirkeln slöts.
Nu är jag alldeles solo och stallet - orört sedan den sista Brunte togs ur bruk och spiltan är icke rörd sedan den dagen för ett halvt sekel sedan.Och beslutet att rädda stallet var orubbligt starkt.
Bilden här togs i dag, torsdagen den 25 september 2008; Jag ville inte kasta det gamla teglet: Sticktaket under lagas också och plåt täcker en femtedel.
Göran, en de hängivna banarbetarna på Forshaga Golfklubbs bana
på Dömle naturreservat, har under alla mina år med 300-åringen Jâle visat intresse; Han drev färgbutik, först i Deje, sedan i Forshaga. Och på sensommaren, då ett handtag behövdes, dök Göran upp; iförd snickarbälte, envishet och en humor och flinka händer.
Ingen vinter, hur sträng och elak den än beter sig,ska få misshandla Bruntes stall.
Ett äreminne minsann---tack Göran!(som ses på bild)

Thorwald

Fröken Gestrin i mitt hjärta

Likheter kan ha många speglingar.
När jag var liten var tandläkare och småskollärare skrämselpropaganda.
Fröken Gestrin hade jag i småskolan nere vid Gunnern och vita kyrkan
med svasta tornet där i Stommen Gunnarskog.
Så här vill jag minnas frk Gestrin på vandring som pensionär.Gud är en hon.
Hon finns livs levande i mitt hjärta.
Vilken tanddoktor som man skrämde med - i Arvika byggde man upp fasansfulla anekdoter kring en kvinnlig tandutryckare på FolktaNDVÅRDEN.
En vacker höstdag satt jag i monstrets väntsal.
En timme senare vandrade jag och mor mot busstationen för hemfärd.

- Hon var gullig, sade jag lite skamset.
- Där ser du, elaka tungor ska man inte lyssna till, sade mamma och tryckte min hand.
Nu frågar jag: Har du liknande minnen? Skriv!

Thorwald

Vänner och Tavlan

Jag målade en tavla då vägarna skildes drastiskt.
Vännerna Per-Olof och Rigmor Arvidsson från Forshaga kom på visit
i Jâle-gårdens höstprakt.
Vänner vid köksbordet.Ta fasta på det nya ljus som sprider sig i en människa som
kommer tillbaka efter ett sorgearbete eller annat som vält tillvaron överända och sliter i traumans tuggkäftar som gör nätter till maror.
Att orka ta tag i de postiva bitarna, barn, barnbarn, övrig släkt och själva livets basics;:
- Tacksamheten över att alls kommit till på denna jorden;
- Att börja om från början! I det nära, där det lilla varit bortstressat. Sikta inte högre än att du ser och känner.
- Demontera kravmaskinerna. Är Du konstnär - lägg all vikt vid att vara sann, inte populär.
Och så vidare.
Jag målade flykten då ett förhållande bara så där pang! försvann.
Rigmor och Per-Olof Arvidsson fick låna med sig denna oljemålning
till hemmet i Forshaga. Hänga upp den där de vill och sedan helt enkelt känna
om tavlan sänder vibrationer,skapar tolkningar eller annorledes pulserar olka
ljus t ex.
Tavlan "Då vägarna skildes" blev ett vänskapens sigill.

Thorwald

Bilder: Tavlan "Då våra vägar skildes" och vännerna Rigmor och Per-Olof Arvidsson vid besök i OlssonsGården, Edeby.

Sjunde inseglet...?

Detta är en de inre rummens tjänare;
Eleven i livets skola tummandes på boken medan
Erfarenheten döljer halva sitt ansikte i schackets symbolika beräkningar.
Sjunde inseglet eller?
Du iakttagare - tolka din egen väg!

Thorwald

I huvudet på konstnären

På Dagens Nyheter fick i början av 1960-talet en nyanställd medarbetare
en introduktion; Träffa högsta ansvariga, även på den administrativa sidan, och jag sitter och bläddrar i boken "Huset som aldrig sover", "Skrivregler i Dagens Nyheter". Och så vidare.Korrekturet var på sätt och vis skrivandets hjärta. Där fanns litterär bildning och - lika viktigt - ett brinnande intresse av att läsaren skulle kunna läsa a l l t utan att stöta på oreda och satsbildningar som tog bort både rytmer och förståelse.
En enda DN var en bok! Dag ut och dag in.
Sedan kom datorernas - i DN:s fall eter otaliga provkörningar. tester, spacialgrupper
o s v - over take; Nu läser datorna av texterna då de knackas ned.
Inom de fria konsterna spelar utbildningen en roll som riktkarl/kvinna.
Jag vet inte hur konstkritiken exakt är sammansatt; Men frågetecknet blir större desto mer jag diggar in i kritikens inriktning.
Så de fria konsterna - dit jag hör - skall, som jag ser det, skapa det deras
känslor vill och brinner för; Olle Granath, ständig sekreterare på Kungliga
Konstakademien - vad gör du under akademiens rättesnöre "För de fria konsterna"?

Detta kvinnoansikte målade jag 2004.
Jag vet vem hon är. Vad säger hon Dig, iakttagare? Låt höra/läsa.
"Kärlekens ansikte?" "Övergiven" "Glöd"---

Thorwald

Är det plugghästen vi ser?

Är det plugghästen som sitter på sin kammare - helt inne i böckerna?
Nej, det kan hellre vara en ung poet som försjunken i sina inre bilder och all dessa
ord som ger människans uttrycksmedel!
Det bara blev så då jag började med klottraren.
Jag respekterar de klottrare som har en drivkraft som ska/bör inrolleras och respekteras,som deras sätt att visa sina alster.

I New York, Stockholm och även bl a Karlstad har jag träffat klottrare.
Bästa sättet att sluta tjata om hur mycket pengar de "förstör för" är att just visa dem ä k t a respekt.
Likaväl som de som titulerar sig konstnärer visar arbeten som man utan vidare skulle kunna förkastas som bla ha -- bla ha----så kan man givetvis både bli förbannad och less på nedskräpning med dessa onödiga taggar;

Men jag tar nu i slutet av september snart vemodigt farväl av solrosorna som vägrar sluta skjuta i höjden; Är de något väsen där nere i Klarälven----som flyter förbi 50 meter från deras plats på gårdshusets verandadel; vid och tung och moderligt mot Vänern?


Thorwald

Att ha minnen - vilken kompott!

Jag skall här visa fyra bilder från det förgångna.
Men icke ur tiden varande. Dessa minnen, från min ishockeybok "Yrke: Proffs í NHL"
eller Utvandrarna - ishockeyspelarna, som jag hade som arbetsnamn: Även Dollarmiljonärerna på Manhattan syftande på Anders Hedberg och Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson var med och är ju inläggsrubrik. Det förfalskade namnet Ulf Sterner under ett
slavkontrakt med piratligen WHA;s klubb Chicago Cougars - vilket läckert minne då fotografen Leif Engberg och jag kom just,som detta förfalskade kontrakt uppdagats samt att Uffe kunde sno åt sig det heta papperet och snabbt få kontraktet fotat av alltid orädde Leif Engberg. Vi åkte med hela storyn till Chicago Herald Tribune. Toppade sidan 1...och Uffe fick bråttom att resa hem. Han plockade med kompisen Benny Andersson, ytterforward,av bara farten. Så Färjestad fick två bra spelare åter den hösten. Och min bok fick en närmast otroligt äkta kapitel som speglade hur det går till när maffian hara ett finger med i spelet. Jag skall längre fram plocka in hela det kapitelet här.Även omständigheter som aldrig publicerats; Där ligger ju bloggare Olssons poäng!
Efter min ishockeybok kom ut 1979 och såldes slut medan jag hade ett nytändningsår i USA - ja, så passa rdet bra att en bred bloggarpublik får den gratis, liksom andra
stories jag skall ta och fräscha upp här på mina¨fyra bloggar.
Bilder ni ser: Börje Salming med Tre Kronor i Canada Cup 1976; magi i Torontos hemmatempel Maple Leafs Garden. Ovationerna bara höll på medan B J åkte sakta makligt runt, runt därnere.
Och Anders Hedberg var verkligen en stjärna född och New York tog han som hemma tas
Ö-vik. Ulf Sterner med det förfalskade kontraktet...och så som jag såg ut då jag söt sista kapitleet i boken Yrke: Proffs i NHL 1979. Minnena består, åren bara går och går.Jag plockar in min värmländske kamrat Nisse "Dubbel-Nisse" Nilsson; Han som gjorde det Lennart Hyland-historiska guldmålet mot Kanada 1962 i Colorado Springs ("...den gliiiider, den gliiiider...in i måååål!") Här visar jag mitt favoritmål som så när gett ett guld till hemma 1963; Nisse rundar ryske målvakten Konovalenko;
2-1, segermål, ur minimal vinkel! Hela Johnnshov lyfte mot kvällshimlen---taket
bara försvann.


Thorwald

Pågående arbeten - ge namn!

En titt in i min ateljé, där skissbladen nu köar, men ingen hets; allt har sin tid. En tanke slår mig då jag sorterar kläder nu när hösten står för dörren. Så hemtrevlig tvättmaskinens mjuka, rytmiska rörelser känns; vattnet sköljer, gungar... Tvätt och tork i samma maskin - och det fungerar! Glasveranden är en tummelplats för inspiration - är nu också min ateljé nr 2. Denna fredag tar solen över Klarälvdalen några timmar; färgfyrverkeriets laddning hör de sista skälvande augustidagarna till: Och ack - solrosorna talar till mig; Kolla bildbeviset: Den stora blodröda med guldstänk i den svartbruna frökakan, vänder sig helt om och viskar;Är jag inte vacker? Har ni något bra namn på solrosen som vred sig 90 grader? Jag har priset klart till den som ger solrosen namnet den enväldiga juryn, d v s jag, fastnar för: Min senaste CD "Revolt" (musik Björn J:son Lindh/Torbjörn Carlsson). Namn/adress så kommer ett paket omgående. Thorwald

Pralen och vänskapen

Bo "Pralen" Melander arbetade nästan hela sitt liv i Dagens Nyheter.
Han redigerade sport, han skrev om sport, där hans betagenhet i ishockey i allmänhet och målvaktssyndromet i synnerhet, tog sig många ícke blygsamma former.Lidelsen minnen handlade då bara om Strömsbro, Gävleklubbenklubben som förtom "Pralen" fostrat egenheter som Perra Härrdin, Leif
"Honken" Holmqvist och Wille Löfqvist. Gefle Dagblad var journalistisk moderkaka: inte illa!
Men Dagens Nyheter blev det stora: Han värvades dit 1965, året efter det att jag debuterade där.
"Pralen" redigerade allmänt, blev en legend i nattgänget. de som "gör bladet": "Pralen" varvade till skriveriet och han behärskade/behärskar de flesta discipliner; Trafiken i Stockholm blev en käpphäst.
"Pralen" och jag har efter något decenniums paus fått kontakt de senaste tre åren. En sommardag 2007 steg en högrest gentleman ur bilen som hänsnynsfullt lugnt rullat in på gårdsplanen. Ur steg en kvinna så vacker och så elegant bärande några fler år på nacken och som förgylldes av det vänligaste Mona Lisa-smajlet man kan råka på; Gerd och "Pralen" klev in i gårdshuset här på gården Jâle alldeles vid Klarälven.
Efter återseendet sände "Pralen" ett en slant; "Köp ett vårdträd! Plantera det på Jâle!" Sagt och gjort. Det blev apeln Ingrid Marie. Men "Pralen" är dess namn. Inte mer, inte mindre.

Bilderna är ett ringa sätt för mig att visa hur högt jag värderar riktig, ärlig vänskap.Jag kan inte låta bli att ta med 2 vänner av samma kaliber: Sören Löfvenhaft
och Bobby Byström. Jag skall berätta om dem senare. De har förstås med Dagens Nyheter att göra.

Thorwald

Solrosens magi

Solrosens färger kan manipuleras i fröpåsen.
Eller är dess magi en förening med solgudarna?
Frågan får stå öppen. Jag visar några färgklanger---höjd 20 augusti:
2.05 meter.

Th.

Tröst - tillägnas förlorarna!

Olympiska spelens förlorare tillägnas mina oljemålningar "Tröst" och "Vännerna",
Susanna Kallur tröstades efter kraschen rätt i första häcken av amerikanskan
Jones.Vad hände - Jones kraschade själv nionde häcken - då guldet såg klart ut.
Och förlorarna har ett sätt att tack vare just debaclet i dessa olympiska spel
i Peking knyta nävarna i fickorna och komma igen med en triumf längre fram;
Ingenting går upp mot att klara en sådan resning;
Så haven tröst alla ni förlorare; Idrotten är bara en spegel av verklighetens
vardag;
Ibland vinner man - ibland förlorar man.
Men tiden stannar aldrig.

Thorwald

fecit.se

fecit.se

Ljuset är mörkrets nådegåva

Ljuset kan understundom låta oss känna som funnes det ej.
Att människan kartlägger dess uppgångar och nedgångar med all visdoms teknikaliteter
gör vardagen känslolös.Vädrets makter står alltid, nästan. i fokus.

Konsten har därför en central uppgift att skapa kontraster, motbilder,ljusets fenomenala lek med våra dolda styrkrafter;
det osedda göres likt en skärva synligt.

En tavla skapad ur en människas dunkla vrå är en gudomlighet.Barnet kanske int ekan lovprisa det just så, men barnets ögon tindrar då rädslan för mörker besegras;
Mörkret upplever jag som min fasta boplats.
Och detta mörker,min vän, viskar till mig:

"Var rädd om det ljus jag ger er - det är en nådegåva!"

Mörkret kommer en dag att släcka ned jorden.
Ingenting skrämmer mig mindre.
Då delas nåden ut till någon annan - för ett tag.

Thorwald

Sista kvällen med Marja

Onsdagen den 14 oktober 2008;
Plats:
Broby Gästgivaregård i Selma Lagerlöfs eget dramaland.
Broby kallar nobelpristagarinnan sitt Sunne. Och i Broby Gästgivaregård - en s k Skjutsstation i Gösta Berlings saga (och faktiskt så även i verkligheten!)
Selma Lagerlöf har min f d fru och konstnärskollega Marja levt med Selma i vått och torrt under sju år,haft i sinnet många år. Ett par tre gånger lusläste vi allt Selma publicerat och hade egna litteraturvetenskapliga analyser i Gärdets trehundraåriga lantkök i Edeby. för övrigt bara 16 kilometer från Mårbacka - en underbar klättring över bergsryggen som skiljer Fryksdalen från Klarälvdalen. Berömda vatten göder jord och folk i båda dessa världsattraktioner;
De tre långsmala Frykensjöarna respektive Klarälven.

Broby Gästgivaregård ja. Kulturvecka i Sunne, tradition sedan ett antal år. Selma Lagerlöfs-stiftelsen utser varje år Selma L:s litteraturpris. Där flockas Honnorares-
folket och pristagaren får ett antal slantar att skapa vidare med.
Marja och jag hade fått tiden 17.00-19.00 denna onsdag; Jag var väl lite lätt
tankspridd när jag beslöt att ha min första separatutställning med Vernissage just kl 17-19 en vanlig vardag. Dessutom har Marja sedan snart 3 år konstkorridoren på plantvå i Gästgivaregåren; Där har har Marja gjort konstverk av Selma, hennes romanfigurer samt miljöer. Hon guidade nu som vanligt.
Så hade vi lockat Munkfors den artistiske f d postiljonen Clappson att sjunga Dan Andersson,läsa F A Dahlgrens "arbetare vid Munkfors bruk" och så spelade Clappson förstås upp sin skyddsling Fr idolf Rhudin.
Suveränt! Arbetarskulptören Axel Florin är tyvärr inte livs levande ibland oss; Men dottern kom med byster, deb svettblänkande nakna arbetaren som drar slaggkärran---
Marja samtalade med dotter Siri, aom gift Persson men Axel Florins lilla ängel framförallt. Siri är värd en applåd och vi bör alla vägra glömma riktiga arbetare
i kulturutsvävningens värld. Siri har både dansat och spelat teater (bl a pigan i Värmlänningarna).

Jag har nu 35 tavlor - mest oljor - hängande i Broby Gäsgivaregård.Det späckade programmet tog de två Vernissagetimmarna i anspråk.
Marja hade placerat sitt fantastiska broderi, ja sitt största(6 kvm) En tapper skara konstentusiaster påstod att det var en upplevelse rikare. Jag hoppas mina alster ses av flera.Mina "barn" finns kvar i Sunne ytterligare 2 månader. Sedan planerar jag att ha öppet hus i hemmet Gärdet i Upplanda-Edeby, kanske helgen den 28-29 oktober klockan 14-18. Vi får se.

Jag berättade i släktforskaren Carl Johan Ivarsson (Söderköping) frånvaro om "Selmas släktingar - präster, skalder och Gônnerskinger". Där kom till mig väldokumenterad släkttråd mellan farfar Magnus Olsson. Det här släktträdet ¨är en av intressanta illustrationer jag inom kort åresenterar på "thorwalds come back"
med skalderna Geijer, Tegnér, Fröding och Nils Ferlin...
Denna onsdag den 13 augusti 2008 var sista kvällen med Marja för min del.Ett fint minne.
Bilden: Min olja Sinnenas möte. 110x78 cm.

THORWALD

Gösta Berling, supen på Broby, konst

Nu är det dags för Kulturveckan i Sunne i Värmland. Selma Lagerlöf, traktens
världsberömda författarinna, skulle ha fyllt 150 år om hon levt. Nobelpristagare
i litteratur 1909, tillika som första svenska kvinna, dito könsbarriärens bryterska som medlem av Svenska Akademien 1914-1940; Selma på Mårbackas odödliga romanberättelser;tidlösa klanger och häftiga kast melan himmel
och helvete.
Thorwald Olsson har just detta år fått klart för sig att släktförbindelser med
hans farfar Magnus Olsson och Lagerlöf-arna finns. Högst påtagliga, meddelade
den meriterade släktforskaren Carl Johan Ivarsson, gymnasielärare i Söderköping
och aktiv i släktsökeriets speciella värld sedan han var 11 år.

Thorwald Olsson har i flera år ställt ut konst, läst sina dikter mm i Broby Gästgivaregård i Sunne. I Selma Lagerlöfs Gösa Berlings saga är Gästis en skjutsstation där Berling tar sista supen, förskingrande den säck med spannmål
som en liten flicka bett honom att vakta.
Thorwalds oljemålningar med livets inre spänningar framskurna i
mänskliga uppenbarelser. Han ser dem som berättelser - innehållet kan skifta från
iattagare till iakttagare.

En vandring bland själar för den som vill se och känna.

Onsdagen den 13 augusti kl 17-19.00 är det vernissage i Broby Gästgivaregård.

VÄLKOMNA.

Jesuskorset - tecken på vad?

Kolla denna bild jag tog från internationella tv-sändningen då Kinas största
propagandanummer gick hem med sagolik flärd, färger, entusiasm---ändå med artighet
och stil---
men just denna bild fastnade i min sonylins; Jag tittade på fem repriser:Där syntes inget kors. Just då jag tryckte på knappen stämd ljus, hastighet just så här...Märkvärdigt eller hur?
Visst formar det sig till ett av religionernas stora tecken:

Liksom från himlen kom han farande den sista länken i ceremonin Den olympiska
elden. Just detta ögonblick angav många som invigningens supernova.
Men på "sport med thorwald" tar jag upp enpartistatens farliga strukturer
och den bråte som inte kan sopas under mattan med aldrig så mycken grannlåt!

Thorwald

Dags att göra Rune Lindström synlig

Leksand.
Dalarna.
Ishockeytokigt. I decennier elitlag.Legendarer en masse: Åke Lassas, Sigge Bröms,
Pära Carlström, Nisse Nilsson, Mapa Sjögren. tvillingarna Abrahamsson. Per Olov Brasar...listan hur lång som helst.

Kulturell motsvarighet; "Himlaspelet";
alias
Rune Lindström!
Jag tvivlar på att många i det uppväxande släket vet vem Rune Lindström är/var.
En av mina i dessa dagar tillgångar är att jag hunnit med fler
karriärer tack vare att jag kom i gång så ung att jag var med vid rinkside redan på den tiden Leksand härjade på uteis. I pressbåset var det trängsel; skinnfäll till varje plats;Ibland visade termometer - 20 grader eller än mer.
Jag älskade att vara Dagens Nyheters utsände reporter i detta exotiska Leksand!

På platsen bredvid DN;s permanenta skinnfäll satt ofta Rune Lindström, iförd en jättelik vargskinnpäls och ryssmössa;
Skådis - när det begav sig i unga år var han älskaren, som
led alla helvetes kval i jakten på Den Stora Kärleken.Rune var privat envis och lite vresig.Han älskade att kämpa ur underläge.

Rune hade en plunta fylld med konjak med sig vid rinkside. Hans då på 1960-talet runda fryntliga ansikte levde och dog med Leksands läge i matchen. Inte sällan hade han synpunkter på det direktdikterade referat för DN:s förstaupplaga - den som kom till alla platser utanför Mälardalen. Konjaksdofterna blandades med spelarnas svettångor och varm korvlådorna.
Sedan jag på hotellrummet i lugnare takt skrivit och leverarat min story för Stoockholmsupplagan. ja då var timmen sen, midnatt. Jag bodde alltid på pensionat Lindbergs där värdparet blev nära vänner; Det dukades nattbord med delikatesser. Rune Lindström anslöt, liksom konstnären Holger Löwenadler m fl.

Rune Lindström och jag blev så nära polare att vi åt runt jul spisade och pratade långlunch, d v s började vid 12-rycket och, bortsett från en eventuell syresättande promenad, pågick arrangemanget till en ny kväll och nya möten,oftast hemma hos Rune, som där fick spela ut hela sitt register: Från filosofi, teater, opera, visor (han arbetade mycket med Lillebror Söderlund), nya filmmanus---och Himlaspelet, förstås, folklustspelet som varje år ges inför utsåld scen mitt i Leksand; vilket mästerverk.
Mats Ersson förlorar sin käresta och en dag även förståndet; Hans långa själs- vandring knaggeligen upp till himla bär, ty Gud har lovat honom att där - just där skall han få återse kärleken. Sista gången jag såg Rune L. var vid fyrasnåret en kall december:
Han hade slumrat in i den gamla slitna länsstolen: Just som jag öppnade ytterdörren
for han upp och han tog upp ett blad som han hade avbildat en man han höll högt:
Bertrand Russel. Jag fick den; "Du ska ha den - ge dig iväg nu, du har mycket att göra därute!"
Det var vid långluncherna med Rune Lindström som jag ivrigt visade mina konstnärliga drömmar samt insikter om berättelser, filmmanus mm mm. Åldersskillnaden var stor, men icke så i anden.
Martin Lamm hette en av DN:s främsta tecknare, ja en av världens kan vi dra till med utan att överdriva. Martin och jag blev vänner; Rune Lindström fanns med även i
den vänkretsen.Martin Lamm gick in i svåra depressioner och en dag orkade han inte vara med längre. Han hade skickat teckningen på Rune Lindström till mig som ett tafatt farväl...."Til gamle Thorwald av unge vännen Martin".
Äntligen, tänk att jag just nu fick publicera både en glimt från Dalom, Rune L och den gudomlige Martin Lamm! Och Bertrand ler sitt leende i sitt oftast bekymrade
anlete, Kanske vid en happening med Gud, Rune L, Martin L och Mats Esson med sin kärestas hand för evigt i hans masnäve.


Thorwald